Bara för att jag ligger uppe halva nätterna och kollar på Vampire Diaries så är jag vaken när jag får mina matchningar. Det är spännande när man får mail från [email protected], men nu när jag redan matchat så tänkte jag "snälla låt det vara en familj jag inte är intresserad av!" Vill ju inte få en supermatchning nu, för även om jag är helnöjd med min familj så funderar man ju om man gjort rätt o.s.v. Vill som sagt inte ha nån bra matchning iaf. Ni förstår nog.

Men kolla här då,

City, State: Washington, DISTRICT OF COLUMBIA
Gender and Age of Children: Female-11 ,Male-7
Pets: Dogs

Något för mej? Nope. Läste deras essay lite slarvigt, och det visade sig dessutom att pappan är svensk, och båda föräldrarna kan svenska. Trist.

I'm up for English and Greek!

Väntar tills i morgon med att skicka till dem och säga att jag redan matchat. Nu ska jag sova. Har mailat SI om att jag matchat med, så antagligen tas jag bort från matchningsprocessen snart. Skriver mer imon!

gOD NATT

Match nummer tjugo! Måste nästan firas på nått sätt. Jag vet! Vi tar o springer runt i korta vita klänningar, skriker, sjunger och åker lastbilsflak! Perfect.

City, State: Winchester, MASSACHUSETTS
Gender and Age of Children: Male-2 ,Male-0
Pets: Dogs

En tvååring och en baby. Gillar åldrarna i den här familjen lite bättre än i förra matchningen tror jag. Bara två barn, en liten och en pytteliten. Men den pyttelilla är iaf född. Gillar inte hundarna, två stycken. Fick bild på dem, usch säger jag bara. Men åldrarna på barnen gör nog att jag ändå vill prata med dem, men jag är så galet stressad och har inte tid! Men efter i morgon, då har jag all tid i världen.

Det har hänt mer på au pair fronten idag, skriver ett till inlägg om en stund.

Nu måste jag stressa lite!

Lycka! Jag fick ett mail från SI idag, där det står att allt är i sin ordning med mina timmar. Jag kan nu få barn under två år! Vad kan jag säga? Jag är så otroligt glad att det löste sig! Även om jag just nu känner mej väldigt taggad på grekfamiljen. Det märktes fort att allt fungerar med de nya timmarna, för kolla denna matchningen:

City, State: Walpole, MASSACHUSETTS
Gender and Age of Children: Male-6 ,Female-3 ,Unknown-Expecting a baby
Pets: Dogs

Expecting a baby! Bebisen kommer vara född vid tiden jag kommer dit, fast det stod inte när de ville ha sin au pair. Jag skulle ha ansvar för den när mamman jobbar, 3 dagar i veckan (Jag tycker det är helt galet egentligen, att man inte stannar hemma med sånna små). Jag vet inte riktigt hur jag ser på att ha en så liten bebis. Det skulle ju vara lärorikt, men säkert väldigt jobbigt också. Dessutom blir man nog otroligt fäst vid den om man följt hela första året av dess liv. Då vill man nog inte gärna åka hem sen.

Pojken är snart sju och tjejen snart fyra. De har en hund som är gammal och snäll. Dom gillar att sola och bada, de har egen pool och åker ofta till havet. Det gillas! Men, en bebis, hur ska man tänka?

Väldigt glad över att allt fungerar iaf! Taaaaaack Gud liksom!

Nu ska jag sola.

Det är är sjukt, och väldigt väldigt häftigt. Jag gick och la mej för två timmar sen, men kunde inte somna. Jag vände och vred och slappnade av och fösökte verkligen somna, men det gick inte. Flera gånger tänkte jag att jag kunde sätta på datorn, tänk om jag fått en matchning! Hur troligt är det, jag tittade senast klockan 23. Men efter två timmars brist på sömn satte jag på datorn. Jag tog den till sängen och tänke att jag skulle kolla på ett avsnitt av Vampire Diaries eller nått. Loggade in på mailen och såg att det stod 1 nytt meddelande. Men jag klickade snabbt upp facabook i stället så att jag inte skulle kolla direkt vad det var för mail. Brukar alltid vara nån reklam eller nått annat tråkigt.

Jag tänkte ändå att det vore ju kul om det var en matchning. Det var nog en liten bön också. Efter en liten stund klickade jag mej in i inkorgen och vad ser jag? Mail från APIA med ett rött litet utropstecken och ämnet Interested Host Family.

Till saken hör den att jag aldrig tidigare satt på datorn mitt i natten, om jag så legat vaken i fem timmar. Jag vet inte varför jag gjorde det, det kan inte ha varit en slump. Jag fattade inte varför jag inte kunde somna heller, men det är väl klart man inte kan sova när det ligger en matchning och väntar på en på datorn?!

Jag är troende, jag tror på Gud, och jag har hela tiden bett honom låta mej komma till en bra familj, till rätt familj, och jag har sagt till honom att det vore ju bra om han kunde berätta för mej vilken familj jag borde välja. Detta känns som ett ganska bra sätt att berätta på. Dock är barnen inte under två år, så om jag skulle matcha med denna familjen skulle det ju varit i onödan som jag skaffade de nya referenserna. MEN, om jag i stället struntat i att skaffa referenserna, och i stället valt en av de tidigare familjerna med barn över två år, så skulle jag ju inte fått denna matchningen. För då kanske jag redan skulle ha matchat med en annan familj! Ni behöver inte hänga med på hur jag tänker, det är inte så lätt alltid ;)

Här kommer lite fakta om denna coola artonde matchning då:

City, State: Potomac, MARYLAND
Gender and Age of Children: Female-5 ,Female-5
Pets: None

Två tjejer på 6 år, de fyller snart nämligen. Inga djur. Familjen har inte haft någon au pair innan, något som kan vara både bra och dåligt, men någon ska ju vara deras första, så varför inte jag? Nu kanske ni tycker jag är jättekonstig som är så intresserad av denna familjen, när jag så många gånger sagt att jag absolut vill ha småbarn. Och missförstå mej inte, det vill jag. Men, det var bara så lägligt, och de verkar så bra. Det klickade, fast jag har ju inte pratat med dem ännu så jag vet egentligen inte.

En sak som jag tycker verkar otroligt spännande och roligt med den här familjen är att pappan kommer ifrån Grekland, och pratar grekiska med barnen. Det är alltså en tvåspråkig familj, barnen kan både grekiska och engelska. Jag tycker själv att jag pratar väldigt bra engelska, och har känt att just den delen inte är någon stor grej, att förbättra min engelska är liksom inte en stor anledning till att jag vill åka (Självklart kommer den förbättras, men det är inte huvudsyftet med min resa). Men hur coolt vore det inte att lära sig grekiska? Det vore jätteroligt! Verkligen spännande!

Det står inget om schemat, om städuppgifter, om deras religion, om huruvida au pairen kommer att behandlas som en familjemedlem, om jag får följa med på deras resor o.s.v. Det är saker som är viktiga för mej att veta, men förhoppningsvis kommer vi prata snart, och då kan man ju få reda på allt sånt. Det enda dumma är att jag inte vet när jag har tid att prata. Mitt i studentfirandet ju!

Jag ska iaf skicka iväg ett mail direkt (har suttit o skrivit det här inlägget i 40 min, så det blev inte riktigt direkt men ändå) även att de inte skickat något personligt mail till mej.

Undra om det blir lättare eller svårare att somna nu.

Fick en till matchning, den första i Florida. Om dom hade bott i New Jersey, Connecticut eller något där uppe hade det nog blivit nej direkt. Och det är det väl egentligen nu med, det borde det vara. Jag väntar ju på att få matchas med småungar.

City, State: WINDERMERE, FLORIDA
Gender and Age of Children: Male-13 ,Female-7 ,Female-5
Pets: Cats ,Dogs

Stämmer inte exakt, enligt deras brev har de två hundar och en kanin. Men katt och kanin är väl typ samma då antar jag ;)

Det finns flera saker som är bra med familjen. T.ex. är de kristna, det gillar jag. Sen bor de i Florida. That's it, typ. Men jag har ju inte pratat med dem, så man vet ju inte mycket än. Det negativa är väl djuren och åldrarna på barnen. Jag har fått mail från mamman som vill boka tid för intervju.

Det har jag fått från den förra matchningen också, men jag är lite kluven med hur jag ska göra.

Jag tycker det känns jobbigt att matchningarna rullar på och är så många i antalet nu. Vem som helst som läser min blogg borde tycka att jag är superkräsen. Men egentligen har jag bara ett stort krav. Och det är ett krav som ännu är utom räckhåll. När jag väl får matchningar med yngre barn, tror jag det kommer gå mycket fortare att hitta familj. Så kräsen är jag inte. Men klart jag vill att det ska bli bra!

Jag ringde SI innan, och det här var första gången jag störde mej lite på dem. Mer om det nån annan gång. Eller ingen gång. De är bra iaf :)

EN SKOLDAG KVAR!

Det skulle faktiskt vara skönt att pausa matchningsprocessen tills min referens är inne. Det är så svårt att veta vad man ska göra nu när man får matchningar. Om jag vet redan innan att jag kan få yngre barn om ett tag, så är det onödigt att ens prata med familjer nu. För jag behöver inte mer övning. Denna familjen verkar bra som familj, men men, jag tror det blir ett hejdå innan vi pratar. Ska ringa SI senare idag angående om referensen ska va på ett eller två papper.

City, State: newtown, CONNECTICUT
Gender and Age of Children: Female-10 ,Female-5
Pets: Dogs

Snart blir det lite skola. Nu frukost.

Vad är det här för knas, tredje matchningen på två dagar! Jag ska väl inte klaga, men just nu får det gärna ligga lite lågt med matchningarna. Vill ju fixa så att jag kan ta hand om bebisar först ju! Men jag har sat det innan och jag säger det igen, man blir alltid glad för en matchning.

City, State: BETHESDA, MARYLAND
Gender and Age of Children: Male-11 ,Male-9
Pets: Dogs

Även denna familjen bor i Maryland. Pojkarna fyller snart 10 och 12, så jag antar att detta inte är något för mej. De skickade med bilder och brev som jag suttit och glott på nu på morgonen. Schemat känns väldigt slappt. De är ju stora och kan ta hand om sig själva. Jag skulle hjälpa dom komma iväg till buss och skola på morgonen, och skjutsa dem till olika aktiviteter på eftermiddagen. De går i skola rätt länge, så jag skulle vara ledig mellan 9 och 2 typ. Lediga helger också.

Det låter ju bra på sitt sätt, och skulle säkert vara ett jättebra sätt att uppleva USA och ha ett roligt år på, men jag vill ju gärna jobba lite mer med barn. Och lite mindre än vad man skulle göra i den förra familjen, med den autistiske 2-åringen kanske. Mamman där har inte skickat sitt frågemail ännu, så jag får väl vänta och se.

Den senaste matchnigen från CT, med barn på 10, 10 och 4, har mailat att de vill prata ikväll. De har skickat lite bilder också, och pojkarna är inte alls 10 och 10, de är 10 och 8. Jag pratar nog med dem, kanske.Vet redan hur jag känner dock, de är för gamla.

Mycket nu, men fel! Jag måste hinna fixa tillstånd för småttingarna snarast, om jag inte vill sluta med typ 50 matchningar. Då tror ju folk att jag är überkräsen. Nästan bättre att pausa matchningen på det sättet, men men.

Härlig ledig fredag nu!

Det här var väl inte riktigt vad jag tänkte mig, att få så här många familjer innan jag bestämmer mej. Men nu är det ju som det är, och eftersom jag inte ens kunnat få barn i den åldern jag vill ha, så är det ju inte så konstigt. Om jag inte tackar ja förräns jag får en familj med småbarn så lär jag nog hinna få dubbelt så många matchningar, eftersom den inte kan komma. Inte särskilt smart av mej. Men men, den nya matchningen då:

City, State: COCKEYSVILLE, MARYLAND
Gender and Age of Children: Female-4 ,Male-2
Pets: Dogs

Jag har tagit mej friheten att ändra lite i åldrarna på barnen, egentligen stod det att båda var 3 år. Men i brevet från familjen stod det att tjejen snart fyller fyra och att pojken är två. Jag väljer att lite på familjen. Detta är helt klart de bästa åldrarna som jag fått i en matchning. Yngre kan jag ju (som det sur ut just nu) inte få. Dock är det lite speciellt, eller snarare mycket speciellt. Lillkillen blev precis nyss diagnostiserad med autism, för typ en månad sen. De verkar iaf redan i full gång med massa specialterapi och så med honom, och de vill ha någon med erfarenhet av autistiska barn.

Jag tror inte att de haft någon au pair tidigare. Av vad jag kunde förstå av deras family essay så skulle au pairen funka nästan som en personlig assistent/tränare för killen. Jag skulle följa med till alla hans specialgrupper, lära mej metoder och behandlingar, och sedan utföra dessa hemma. Jag skulle även lära föräldrarna hur man gör. Jag skulle jobba hela dagarna, i typ 11 timmar. Det får man inte ens. Max 10 timmar per dag är det väl? Och 45 timmar i veckan!

Jag skulle även hämta och lämna flickan på pre-school, och passa henne när hon är hemma. Båda föräldrarna jobbar hela dagarna. Mycket jobb för au pairens del tycker jag det verkar som, och det kändes verkligen som om man skulle vara en anställd i stället för en familjemedlem. Man skulle ha skriftliga avtal om bil, om curfew, om barnpassning och sånt. Det verkar väldigt mycket och väldigt komplicerat.

Mamman ville prata med mej på skype. Hon undrade om det passade 9.30 pm, New York time. Klockan är då halv fyra på natten här hemma, och nja, då sover jag hellre! Jag skrev att jag inte tyckte att det passade så bra, och fick till svar att hon menat 6.30. Det var ju lite bättre. Halv ett. Då kan jag nog hålla mej vaken. Är ju ändå ledig imon så. Så som det ser ut nu, kommer jag prata med henne på skype om en timma, fast hon har inte svarat på det senaste mailet.

Känns väl inte jättebra familj direkt, även om det skulle vara välidgt intressant och nog ganska roligt med en så pass liten autistisk kille. Men när jag nu fått en matchning med barn i okej åldrar, så måste jag ju prata med dem. Kanske får en annan uppfattning efter samtalet, vem vet.

Har även skickat mail till match 13 och sagt att jag gärna pratar med dem, trots att åldrarna inte är rätt. Det fanns ingen info om den familjen, inget brev och inga bilder, och jag har inget bättre för mej så varför inte prata lite engleska? Det är ju alltid bra träning om inte annat :)

Skandinaviska Institutet rinde mej innan idag, en kille som jag inte pratat med innan. Vi pratade om möjligheterna till att fixa timmar för att få ta hand om barn under 2 år, och just nu ser det ganska ljust ut! Jag kanske inte ens behöver fixa fler timmar, jag kanske redan har dem! Ska bara prata med lite personer först, och fixa ihop en referens, så kommer jag förhoppningsvis med goda nyheter om några dagar. Håll tummarna för mej nu! På han jag pratade med verkade det som om jag var väldigt ovanlig, lite udda och knasig typ. Haha, nej men han hade aldrig varit med om att någon verkligen velat ta hand om så små barn. Men jag är väl lite skum. Jag hoppas att detta fixar sig nu iaf, och så länge har jag ju iaf lite familjer att snacka med!

CT har för övrigt inte hört av sig, vilket jag tycker är lite konstigt. Men det är okej!

adjö

City, State: Westport, CONNECTICUT
Gender and Age of Children: Male-10 ,Male-10 ,Female-4
Pets: None

Min tolfte match. Skriver inte så mycket om den, eftersom jag redan bestämt mej för att tacka nej. Återigen p.g.a. barnens åldrar. Jag tänkte att jag inte skulle få några matchningar med gamla barn nu längre, men tydligen spelar det ingen roll vad man kryssat i.

City, State: EVANSTON, ILLINOIS
Gender and Age of Children: Male-12 ,Male-9
Pets: None

Barnen är snart 13 och 10. Äldsta hittills, nej tack. Annars gillar jag stället starkt, bor väldigt nära vissa andra blivande au pairer vars bloggar jag läser. Läser massvis au pair bloggar nu. Hela tiden.

Connecticut känns bra förresten. Största nackdelen just nu är nog hunden. Plus att jag hellre skulle vilja bo nån annanstanns. Fast CT är kanske jättebra, och stället är troligtvis inget som kommer att avgöra. Skulle vilja ha yngre barn med, men det vet nog alla vid det här laget. Har inte bestämt nån tid att prata med CT igen, ska nog skicka ett mail strax och boka skypedejt med mamman eller nått.

Något som au pairen från Connecticut upprepade flera gånger som ett stort plus är att man lätt får vänner som bor i Vermont, och att man då kan åka över till Canada där man får dricka fast man inte är 21. För det första: Får man ens lämna USA när man är au pair där? Och för det andra, jag dricker inte. Tycker inte det verkar vidare skojj. Så det är väl inga plus jag går efter direkt.

Men jag gillar familjen! Så vi får se..

Okej, det är ingen brist på matchningar kan jag inte säga, men det är brist på passande matchningar för just mej.
Jag hade ju kryssat i att jag inte vill ta hand om barn över 6 år! Så när jag såg matchningen fick jag iaf lite hopp om att det vore en fin. Men bara lite. Jag har tappat tron på den perfekta matchningen lite nu, och folk som inte är insatta säger att jag är för kräsen.

Förr var det annorlunda. Då blev man bara tilldelad en familj, man fick kanske ett brev av dem och i bästa fall fick man prata med dom en gång i telefon. Jag fattar inte hur de klarade det. Det skulle jag aldrig göra. Jag vill komma till en familj där jag passar in, där jag trivs och där jag älskar att leva! Nu finns ju möjligheten till det, möjligheten att påverka var och med vilka man ska bo nästa år, så varför inte ta den?

Dessutom är familjernas inställnig annorlunda än förr också. Om man kommer till en familj, och dom inte gillar en, så kickar dom ut en. Det har man också i tanken, man vill inte bli utsparkad på gatan i USA eller?

Tillbaka till matchningen då,

City, State: WYNNEWOOD, PENNSYLVANIA
Gender and Age of Children: Female-8 ,Male-6
Pets: None

Det blir ett nej direkt. Jag vet att jag inte vill ha så gamla barn. Det haf jag ju bestämt mej för, och till och med kryssat i på min ansökan! Suck.

Det känns som att ju fler "dåliga" matchningar jag får, desto mindre chans att det kommer en bra. Det är min fina sannolikhetslära. Men jag är ju inte nått matteproffs, får vi ju hoppas.

Match number ten, come and gone.

Det här var den skummaste matchningen hittills, det kortaste, mest oförberedda och minst nervösa samtalet. Jag fick mail från APIA, men hade inga större förväntningar när jag skulle öppna mailet. Och det går fort, sjukt fort, att bedöma om familjen går förbi "första rensningen" eller vad man ska säga.

City, State: HEATH, TEXAS
Gender and Age of Children: Female-11 ,Female-9
Pets: Cats ,Dogs ,Other Animals

Det första jag lägger märke till är ju såklart barnens åldrar. Alldeles för gamla, så redan där har man glömt bort matchningen typ. Lagt den bakom sig. Kollade igenom bilderna på familjen lite snabbt, sen återgick jag till vad jag höll på med. Sen efter några minuter ringer min mobil. Nått skumt nummer, men jag tänkte att de va SI eller nått. Så är de nån som pratar engelska i luren?! Och jag som knappt har nån röst för jag är sjuk. Jag förklarade det, så hon inte undrade varför ja låter som en tranåsbo (som att man håller för näsan när man pratar;)

Hon sa iaf namnet på familjen, men jag kände inte igen det så jag trodde nästan att det va nån helt ny, en elfte matchning kanske. Men så sa hon åldrarna på barnen så jag fatta att det va samma. Hon frågade direkt vad jag tyckte om åldrarna, och jag kan ju inte ljuga. Jag sa som det var, att jag föredrar yngre barn. Då tyckte hon det va bättre att jag fick hitta en familj med småbarn :) Så slutade vi prata typ direkt, hon sa att hon hoppades min förkylning blir bättre :P

Men det va sjukt otippat att familjen bara ringer sådär, jag hade ju ingen koll på dom då. Föredrar inplanerade samtal :P Om det inte är en perfekt familj, då kan dom ringa mitt i natten om det vore så ;)

Jag har iaf bestämt mej! Ska gå in och ändra i min ansökan så att det står att jag inte är villig att ta hand om barn över 6 år! Jag sa det till mamman i den här nyaste familjen, att jag tänkt göra det. Det kändes lättare att dissa dom direkt då. Och jag VILL INTE ha fler matchningar, om det inte är familjer jag är intresserad av. Okej?!

Men lite kul ändå, en match är ju alltid en match.

Match number nine! Satt vid datorn när jag fick mail från APIA (au pair in america), så det var precis nyss. Har därför inte hunnit få nått personligt mail från dom än.

Familjen bor iaf i Oxford, Connecticut. De har två barn, en tjej på 5 år och en kille på 4. Ganska okej åldrar, även om jag absolut helst vill ha ännu mindre. Jag känner att jag verkligen måste ta tag i, och ändra min ansökan. Kankse skriva i mitt personliga brev att jag jättegärna vill ha miniungar.

Än så länge känns detta som en "okej" familj. Om dom hade bott i Californien hade jag säkert tyckt att de var super! För det är faktiskt så, vad folk än säger, att området de bor spelar också roll! Jag ska inte bara åka iväg för att ta hand om barn, för det hade jag lika gärna kunnat stanna hemma och göra, utan jag vill också uppleva landet! Självklart upplever man landet var man än bor, men jag vill ju ha ett år utöver det vanliga, och då gärna med väder utöver det vanliga också. Självklart ska man passa med familjen också, men inte bara!

Jag väntar en stund och ser om dom skickar ett mail, och i så fall svarar jag nog att jag gärna vill prata med dom. Men jag är på min nionde matchning. Jag kan faktiskt inte hålla på hur länge som helst. Dom flesta jag vet har hittat sin familje efter såhär många matchningar. Men dom flesta jag vet har inte velat ta hand om barn med speciella behov heller. Om man räknar bort familjer med barn som har speciella behov så har jag bara fått 4 matchningar. För pojken i denna nya familjen hade också lite speciella behov. Bara fyra vanliga familjer! :O

Denna familjen har en hundvalp också, en golden retriever, men det är nog okej. Om jag bara lär känna den så borde det inte vara några problem sen.

Snörvel, host, kan man bli frisk snart?

Min åttonde matchning :)

City, State: TAKOMA PARK, MARYLAND
Gender and Age of Children: Male-9 ,Female-11
Pets: Cats

Redan på barnens ålder så kände jag ett det blev ett nej. När jag läste vidare så såg jag att flickan var väldigt utvecklingsstörd, hon behövde hjälp med allt och var som ett småbarn i tanken. Jag skulle inte klara det. Läste iaf brevet dom skickat, och sedan svarade jag det typiska:

Dear ***** family,
 
Thank you for paying interest in me as your au pair. You seem like a wonderful family, but unfortunately I don't think we are the right match for each other.
I wish you all luck in finding a new au pair!
 
All the best,
Louise

Jag funderar fortfarande över om jag ska ändra i min ansökan så att jag inte vill ta hand om barn med speciella behov, och om jag ska ändra så att jag inte vill ta hand om barn över 6 år. Jag är rätt duktig på att fundera, men sen händer det inte särskilt mycket mer.

Nu ska jag göra mej i ordning, åka till skolan, göra nationellt prov i engelska med nästan 39 graders feber, och sen åka till min syster i Värmland. Kommer hem sent i morgon kväll.

Så kom min sjunde match!

City, State: PHILADELPHIA, PENNSYLVANIA
Gender and Age of Children: Male-5 ,Female-4 ,Male-2
Pets: Cats

Åldrarna stämmer inte riktigt, eller det är hur gamla barnen är nu, men när de vill ha sina au pairer i mitten av Augusti så är dom 6, 4 och 3 år. Det väldigt speciella med den här familjen är att de vill ha två au pairer samtidigt. Jag tycker det känns väldigt överflödigt, och inte så lockande.

Det hade varit en sak om de hade fem ungar under 5 år eller nått sånt, men nu har de bara tre, och alla tre kommer att gå i skola/förskola på dagarna. Dessutom ska man inte göra något morgonarbete i familjen, de vill att en au pair börjar vid halv 12, och den andra vid halv 3. Sen går barnen och lägger sig vid 7. Så om man vill ha lång sovmorgon och inte mycket jobb så är väl detta en bra familj.

Jag känner dock att det bara skulle vara jobbigt att vara två au pairer. Tänk om man inte kommer överens? Och man vill ju ändå göra saker på sitt eget vis, det skulle bli svårt om man hela tiden är två.

Nu måste jag dra till skolan..

Jag fick en matchning i natt, jippie jippie jeii! Det verkar faktiskt som om de flesta familjer letar efter sin au pair på helgen, och det kan man ju förstå. Och denna helgen har ju precis börjat...

Som ni ser på kartan, så bor familjen på vad jag hela tiden sagt varit mitt drömställe. De bor i Brentwood, Los Angeles, California. Och i New York. Fast oftast bor de i Californien av vad jag har förstått, men mamman jobbar i New York, så de har ett hus där med.

Jag blir såklart jätteglad när jag får en matchning, det blir jag jämt. Men man ser rätt fort om det är precis vad man tänkt sig, eller om det inte är det. Men det bästa är ju inte alltid vad man tänkt sig, så det gäller ju ändå att tänka igenom det hela ordentigt. Det första man ser i mailet som kommer ifrån organitationen är alltid detta:

City, State: Los Angeles, CALIFORNIA
Gender and Age of Children: Male-7
Pets: Cats

Och namnen på föräldrarna. Denna familjen har alltså bara ett barn, en kille på sju år. Inte vad jag tänkt mej. Men de skickade med ett par bilder på killen, och sötare unge finns inte alltså! Sånt stör mej. När ungarna är så söta att man knappt vill tacka nej bara för det :P

Det var ett långt brev bifogat i mailet, en family essay, som det kallas. Där stod det mesta om familjen, och väldigt mycket om pojken. Han har  en "högfungerande autistisk störning" (asbergers syndrom), och till skillnad från andra värdfamiljer med barn som har speciella behov, så berättade denna familjen väldigt ingående om det hela, vilket är mycket bra. Jag har fått tre matchningar med barn med speciella behov, antagligen för att jag har erfarenhet från det eftersom jag haft praktik på en särskola i fem veckor. Det verkar inte som om jättemånga har skrivit att de är villiga att ta hand om dessa barn? Jag kryssade i att jag kan ta hand om vilka barn som helst typ, det skulle kännas dumt att skriva att jag inte vill ta hand om barn med speciella behov, när jag har skrivit om hur kul jag tyckte det var på min praktik. För det tyckte jag! Men ärligt talat så vet jag inte om jag vill det egentligen.

Jag tycker det är ganksa svårt att bestämma om man ska prata med familjen eller inte. För om man pratar med dom, då blir det faktiskt jobbigare att säga nej sen, så det bästa är ju att bara prata med familjer man tror man kan säga ja till. Men det vet man ju inte! För även om denna familjen inte är precis vad jag tänkt mej från början, så skulle jag säkert ha jättekul med dom, och trivas jättebra! Dessutom bor dom ju i Californien, och bara det är ju ett plus :P Men man SKA inte gå efter var de bor. Men de verkar ju jättegoa lixom.

Hmm, prata med dom eller inte? Vad tycks?

I kväll blir det iaf skype med Seattle! Nu ska jag äta frukost.

Hihi, en matchning till! Jag hinner inte skriva så mycket nu för jag måste strax sticka till skolan, men som vanligt kollar jag mailen först. Denna familjen bor i Rockville, Maryland. Det ligger precis bredvid Washington DC om jag förstått rätt. Familjen har även denna två barn, två pojkar på 4 och 2 år. Och inga djur! En till önskefamilj så att säga, fast de bor på ett lite varmare ställe? Men jag har lixom fäst mej lite vid Seattle familjen, men detta är helt klart en familj som jag ska maila och säga att jag gärna pratar med :)

Det fanns flera bilder på ungarna, ascoola och söta barn asså! inväntar nog och ser om jag får ett personligt mail från dem, eller jag väntar nog åtminstone tills jag kommer hem från skolan, för jag har rätt ont om tid nu. De ligger ju ändå några timmar efter så det borde vara lugnt. 5 timmar för att vara exakt. Hmm, kankse borde skicka och säga att jag är intresserad direkt. Får se om jag hinner. Men detta var kul!

Jag skickade ett mail till Illinois igår, skrev att de verkade vara en underbar familj men att vi nog inte var rätt för varandra. Och de var faktiskt en underbar familj. Det kändes lite som att dumpa sin pojkvän, haha ;)

Ha en bra dag!

Oj, nu blir jag både glad och förvånad! En matchning till! Kom precis hem från volleybollen, ska in i dushen och sen prata med familjen från Illinois. Men nu fick jag en ny :D

Denna familjen verkar näst intill perfekt. Det är en flicka på 5 och en pojke på 2. Mina drömåldrar! OCH DOM HAR INGA DJUR. Helt galet. Det finns dock ett minus, för man kan ju inte få det helt perfekt. De bor i Seattle, Washington. Typ så högt upp man kan komma i USA. Jag vill ju ha sol och värme!

Men det ligger ju nära Forks, så jag skulle ju få en hel del twilight-äventyr :D

Det fanns inga bilder eller personlig fakta om familjen, utan detta var allt. Ja hoppar in i dushen nu, sen skickar jag ett mail att jag, NEJ VÄNTA!

NU fick jag ett brev från mamman i den nya familjen! Precis nu! Hon vill ringa på måndag eller tisdag. Hon länkade till en websida som hon skapat med massa info och så tror jag, men jag hinner inte läsa det nu. Hinner inte svara på mailet heller. Jag får ju inte missa tiden med Illinois. Jag skriver mer senare ikväll, nu måste jag stressa!

glad, glad, glad!

Jag satt vid datorn när jag fick mail från Au Pair in America om en tredje familj som är intresserad av mej. Jag blev glad, läste direkt, och blev direkt besviken över de två pojkarnas åldrar på 7 och 12 år. Var är mina älskade småbarn? Det fanns inte mycket info om familjen, bara namn, åldrar och två bilder. Det stod också att familjen bor i Highland Park, Illinois.

Efter en liten stund ploppade det in ett mail personligen från pappan i familjen där han skrev att de gärna vill prata med mej i telefon eller på skype. Eftersom jag satt vid datorn när jag fick mailet, så tänkte jag att de också måste sitta vid datorn just då, och att vi faktiskt skulle kunna prata på skype direkt. Men jag tog några djupa andetag, lugnade ner mej lite och kom på att jag faktiskt lovat mej själv att ta det lugnt när jag får mina matchningar. Och att läsa allt. Så jag har faktiskt inte skickat iväg något svar ännu, gör det snart.

Det fanns inget personligt brev medskickat (tror jag inte iaf), så jag vet faktiskt inte så mycket om familjen. De övriga familjerna har jag ju dissat direkt, men denna familjen vekrar ändå lite mer okej, och eftersom det inte fanns mycket information i deras mail så vore det ju inte mer än rätt att prata med dem och ge dem en chans. Det skulle kännas bra också att iaf ha pratat med en familj, och inte nobbat alla direkt. Men jag tror inte att det är min familj. Barnen är för gamla för det. Jag tror de har hund också, men det har nog de flesta.

Jag ska iaf skicka iväg ett mail nu om att jag kan prata typ när som helst, fast på eftermiddagen. De sa att de antingen ville ringa mej, eller prata på skype. Först tänkte jag att det inte spelar någon roll vilket. Sen kom jag på att det nog är lättare att skriva ner saker man vill komma ihåg om man pratar i vanlig telefon. När man skypar så ska man ju kolla på dem, och inte sitta och skriva massa tänker jag. Och att det därför är smart att prata i vanlig telefon första gången, och om man fortfarande är intresserad sedan prata på skype. Men jag tror ju inte att jag kommer att vara intresserad sedan. Hmm, undrar om någon hänger med hur jag tänker...

För övrigt så vann mitt älskade HV71 SM-guld idag! Bäst i Sverige, det är otroligt stort. Fast jag har nog inte riktigt fattat det än, för i så fall skulle jag springa rint och skrika och skratta och vara überglad. Och det är jag inte. Jag hoppas det kommer imon eller nått. SM-GULD för HV71 2010 <3