Hur är bästa schemat?
Jag har funderat lite på hur jag helst skulle vilja jobba när jag kommer till USA. Vilka tider alltså. Eftersom jag helst vill ha ganska små barn, så har jag tänkt att dom antagligen är hemma med mej på dagarna, vilket gör att jag skulle jobba långa dagar och sedan vara mer ledig på helgen. Jag har tänkt att det är så jag vill ha det, för annars vet jag inte vad jag skulle hitta på under dagarna. Och om man är ledig på helgen så kan man ju göra lite längre utflykter och övernatta hos kompisar och så :)
Men sen finns ju en annan typ av schema (som också finns i familjer med små barn, eftersom många småungar också går i skola/dagis typ). Då jobbar man en stund på morgonen, sen är man ledig några timmar mitt på dagen, och jobbar igen eftermiddag/kväll. Då jobbar man ofta på helgen också.
Gällande det här med studerande och så känns det som om alternativ två vore bättre. Då kan man ju läsa sina college kurser, vilket jag har tänkt göra. Och man kan vila lite på dagen om man är trött. Och säkert så finns det mycket mer att göra när man väl kommer dit, som inte är lika smidigt att göra på helgen.
Men jag har hört att man likaväl kan ta kurser på college på kvällarna, men då är man nog väldigt trött om man jobbat en hel dag? Jobbar man hela dagarna orkar man nog inte så mycket annat, men man får en skön helg sen. Så det finns ju både positiva och negativa saker med bägge schemana, och det finns säkert fler former av scheman.
Så, vad tycker ni är bäst? Hur ser erat schema ut, och hur skulle ni helst vilja ha det?
Passande nationellt prov.
Hade skriftligt nationellt prov i engelska b idag. Uppgiften var att skriva ett "covering letter", typ personligt brev för att söka ett jobb. Och jobbet var som nanny i en trebarnsfamilj i England! Man skulle motivera varför man vill ha jobbet, varför man är lämplig och vad man har för erfarenheter och så. Ganska perfekt, det känns ju som om det är allt jag gjort de senaste veckorna. Så jag behövde inte anstränga mej för att komma på vad jag skulle skriva iaf. Det enda jag behövde anstränga mej för var att inte skriva för mycket, för det fick vara på max 300 ord. Men det var en smidig uppgift!
Skype med nummer fem.
Har precis skypat med familjen från Maryland i en timma och tio minuter. Fick träffa båda barnen på slutet också, de är verkligen jättesöta! Föräldrarna var trevliga, berättade om området, om deras liv och om barnen. De har aldrig haft en au pair förut, men de har haft nannys från USA. Det funkar typ likadant, de bor hos familjen och så, men kommer alltså inte från något annat land. Nu tyckte de att barnen är så pass stora att de kan få träffa folk från andra kulturer och så.
Familjen är judar. De äter inget griskött, dom har kosher mat, och äter ofta vegetariskt. Det tyckte jag inte om, jag älskar ju bacon! Dessutom firar de inte jul. Det kan ju vara intressant att se deras högtider och så, men allra helst skulle jag vilja komma till en kristen familj, eller åtminsonde en familj som inte har speciella matregler, och som firar jul!
Mamman jobbar hemifrån, på natten, varannan vecka. Hon är alltså alltid hemma, men de veckor hon jobbar så sover hon på dagen. De andra veckorna verkar det som om hon är hemma hela tiden. Hon sa att det var komplicerat, men hon skulle skicka ett shema till mej. Rent allmänt tycker jag att det är jättebra att mamman är hemma och umgås mycket med barnen, jag tycker det är viktigt att de umgås mycket, och när jag får egna barn vill jag absolut vara hemma mycket med dom. Men jag vill nog inte vara au pair i en sådan familj. Då skulle man nog känna sig överflödig, och man vill nog helst inte bli övervakad varje sekund. Men jag får invänta schemat och så, hon skulle skicka det senare idag.
Även denna familjen berömde min video :)
Det finns egentligen mer att skriva, men jag orkar inte skriva ut varenda liten detalj här. Dom verkade gilla mej, de sa att de skulle prata med några andra au pairer också, men jag var den första dom pratade med och dom tyckte jag verkade vara en underbar ung kvinna. Yeah, I'm so wonderful!
Nu ska jag äta mat. KÖTT. älg.
haha.
Jag: Iiiiiiih!
Pappa: Fick du en ny matchning?
Jag: Nej jag stack plattången i ögat!
Pappa: Aha, men det är ju ungefär samma sak. Det låter likadant iaf.
Haha, det är nog bara jag som kan lyckas med nått sånt. Har ett litet brännmärke på ögonlocket nu iaf. Kan man inte platta ögonfransarna eller? ;)
Sunset, Maryland and South Africa.
Våren börjar komma här hemma nu, även om snön ligger kvar lite här och var i hörnen. I kväll var det iaf bra väder och en fin solnedgång över sjön :)
Angående den nya matchningen, nummer fem, från Maryland, så skickade jag ett mail till dom i morse om att jag gärna ville prata med dom på telefon. Har haft mailkontakt under dagen och kommit fram till att vi ska prata på Skype i morgon (de vill hellre skypa än prata i vanlig telefon). Jag vet inte exakt vilken tid ännu, men nån gång mellan 1 och 6 iaf.
Familjen har två pojkar som fyller 3 och 5 år lagom tills jag skulle komma dit. Åldrarna är alltså exakt som på barnen i Seattle. Maryland familjen vill ha sin au pair i Juli, vilket är perfekt för mej, då mitt önskedatum är 6 Juli. Seattle vill att jag ska komma i mitten av Augusti. Än så länge känns familjerna ganska lika, och jag vet inte om någon drar mer än den andra, men jag kan ju inte säga så mycket eftersom jag inte ens pratat med bägge familjerna ännu.
Jag fick ju mailadressen till en av Seattles förra au pairer, som bor i Sydafrika. Jag skickade iväg ett mail till henne och bad henne berätta vad hon tyckte om familjen och området och allt annat sånt. Fick svar väldigt snabbt, och hon var bara positiv. Hon skrev att jag inte skulle ångra mej om jag valde att åka till dem i Seattle. Men det är klart att familjen inte skulle gett mej hennes mailadress om de trodde att hon skulle säga massa dåligt saker ;) Hon skulle iaf skriva ett lite längre mail till mej så småningom sa hon. Hon tyckte förresten att det var coolt att jag bodde i Sverige. Yeah!
Jag känner att jag inte kan skriva så mycket mer angående familjerna eftersom jag inte vet jättemycket om dom ännu, och så kan jag självklart inte hänga ut dom här och skriva exakt allt vad dom sagt och gjort. Men det förstår ni ju :)
Vi får se hur det går i morgon, och vet vet, jag kanske får fler matchningar...
Update: Jag skypar med familjen från Maryland klockan halv två i morgon. De har skickat väldigt många bilder på sina pojkar också, det är kul. Dom är jättesöta, har en underbar utstrålning, och man vill ha dom här nu på direkten typ :)
Match number five.
Hihi, en matchning till! Jag hinner inte skriva så mycket nu för jag måste strax sticka till skolan, men som vanligt kollar jag mailen först. Denna familjen bor i Rockville, Maryland. Det ligger precis bredvid Washington DC om jag förstått rätt. Familjen har även denna två barn, två pojkar på 4 och 2 år. Och inga djur! En till önskefamilj så att säga, fast de bor på ett lite varmare ställe? Men jag har lixom fäst mej lite vid Seattle familjen, men detta är helt klart en familj som jag ska maila och säga att jag gärna pratar med :)
Det fanns flera bilder på ungarna, ascoola och söta barn asså! inväntar nog och ser om jag får ett personligt mail från dem, eller jag väntar nog åtminstone tills jag kommer hem från skolan, för jag har rätt ont om tid nu. De ligger ju ändå några timmar efter så det borde vara lugnt. 5 timmar för att vara exakt. Hmm, kankse borde skicka och säga att jag är intresserad direkt. Får se om jag hinner. Men detta var kul!
Jag skickade ett mail till Illinois igår, skrev att de verkade vara en underbar familj men att vi nog inte var rätt för varandra. Och de var faktiskt en underbar familj. Det kändes lite som att dumpa sin pojkvän, haha ;)
Ha en bra dag!
Jag vill till Seattle JAG VILL TILL SEATTLE!
Gaaaaalet vad jag vill till Seattle just nu alltså! Pratade med mamman i precis en timma här med. Det var väldigt annorlunda från samtalet med den förra familjen. Då undrade de mest om jag hade några frågor, vad jag vill veta och så. Denna mamman pratade först på massa om familjen och om området och andra saker hon trodde jag vill veta, och jag satt med, mhm, okey, that sounds good. Sen hade hon 1000 frågor till mej! Det känns ändå bra, för det visar ju att hon bryr sig om vem som ska vara och ta hand om hennes barn.
Men många frågor var rätt krångliga, hon undrade vad jag skulle göra om barnen gjorde nått de inte fick, om jag var den avslappnade typen eller den diciplinerade typen o massa sånt. Och vad jag hade gjort för aktiviteter med barn i 2-5 års ålder i lärande syfte. Jag svarade iaf så gått jag kunde, och ibland sa hon att that was a good answer, så det var ju tur. Men hon är nån slags advokat, så hon är nog van vid att ställa massa läskiga kuggfrågor ;)
Jag hoppas att hon fick ett bra intryck av mej iaf, för jag gillar verkligen den här familjen! Fast hon berättade inte jättemycket om barnen kom jag på nu, jag borde kanske ha frågat henne mer om deras personlighet och så. Jaja, vi ska iaf Skypa på lördag klockan 18! Då ska jag få prata med pappan och barnen. Nästan en hel vecka dit, men hon tyckte att det var bäst att Skypa på helgen med tanke på tidsskillnaden, så att alla är hemma och vakna och så. Det skiljer nio timmar, så när klockan är 6 på kvällen här, så är den nio på morgonen där. Deras måndag har precis börjat nu :P
Jag fick mailadressen till en av deras förra au pairer, från Sydafrika. Hon hade stannat med familjen i två år, så de tänkte att hon kan berätta mer än den nuvarande au pairen antar jag.
Schemat skulle vara från 7.30 AM - 5.30 PM, måndag till torsdag. Sen 7.30 AM - 12.30 PM på fredagar, och ledig helg! Känns bra, det är typ så jag vill ha det. Inte vara ledig hela dagarna, då är det bättre med lång härlig helg :) Barnen är precis i den åldern jag vill också, en 5-årig flicka och en pojk som fyller 3 i sommar.
Innan var jag lite tveksam om hur jag skulle göra med familjen från Illinois, men efter att ha pratat med Seattle så känner jag verkligen att jag ska tacka nej till Illinois. Jag ska nog göra det ganska direkt, utan att prata med deras au pair. Då kan jag koncentrera mej mer på Seattle familjen, som jag verkligen vill åka till. Iaf som det ser ut nu. Tycker ni jag ska skriva till Illinois familjen att jag pratat med en annan familj, så att de förstår varför jag tackar nej?
Längtar tills på lördag, hoppas verkligen de inte dissar mej och hinner välja någon annan au pair innan dess..
Seattle Seattle Seattle Seattle!
SI är toppenbra!
Måste bara säga att Skandinaviska Institutet är toppen! Jag skickade ett mail med lite funderingar och så över mina matchningar, och 30 minuter senare har jag redan fått svar!
De bryr sig verkligen och försöker få än att ta rätt beslut och så :)
En dum grej är att man inte så lätt kan få kontakt med de familjer som de har lagt upp på sin hemsida, man kan alltså själv inte önska familj. Eller man kan det, och det har jag gjort, så de har gjort en anteckning om det i min ansökan. Men det kommer nog inte fram till familjen. Den önskefamiljen bor iaf i Springfield, Virginia.
Nu taggar jag för samtal med seattle i kväll, jeii!
Och så är det bara 24 skoldagar tills studenten. TJUGOFYRA!!!
Pratat med match tre och skickat mail till match fyra.
Okej, så nu har jag pratat med familjen från Illinois i ganska exakt en timma! De var jättetrevliga, och pappan hade en underbar röst :P Mamman o pappan satt i varsin telefon så jag pratade med båda samtidigt. När telefonen ringde så svarade jag på svenska "hej det är Louise", fast att jag väntade samtal från dem. Jag kunde ju inte veta till 100% att de va dom, och det vore konstigt att säga nått på engelska om det var nån annan som ringde. Det funkade bra iaf, och sen pratade vi såklart bara engelska.
De berömde min video jättemycket, de sa You did an excellent job with the video! It was very cute, and you seemed relaxed. Kul att höra, så behöver man inte skämmas för den iaf.
Hon berättade om barnen och om deras hund och om chicago och lite så. Egentligen pratade vi inte om så mycket, ändå tog det en timma. Det gick fort. Yngsta killen är "försenad i utvecklingen", så han är ungefär som en fyraåring fast han är sju år. Jag gillar familjen, dom är supertrevliga och öppna och så, men de är nog inte min familj.
De är judar, så de firar inte vanlig jul. Jag jobbar typ varje lördagkväll, men det sa de att de flesta gör? Men som sagt så kände jag ju från början att jag inte vill matcha med denna familjen. Det är svårt att säga det till dom när man har pratat i en timme! Det var ju jättelätt att tacka nej till familjer man inte har pratat med på telefon, men nu har jag ju som en relation med denna familjen och det gör det hela jättejobbigt. De vill bestämma tid då jag kan prata med deras nuvarande au pair också, och om jag vore jätteintresserad så skulle det ju va bra, men annars vill jag ju inte slösa på deras tid! Jag sa till dom att jag hade kontakt med andra familjer också. Men det är svårt det här asså!
Och jag tror att det blir jobbigare att säga nej ju mer man har pratat med dem. Men asså de är ju en bra familj! Jag skulle säkert få det jättebra med dem. Vad är det som gör att jag ska säga nej egentligen? Att de inte är den perfekta familjen? Ja. Men vad är den perfekta familjen? Jag har börjat tänka mycket på vad jag vill med mitt år nu, och vad som är viktigast. Hur mycket området de bor spelar in och så. Det är mycket tankar i mitt huvud nu iaf.
Och så skickade jag ett mail till Seattle-familjen. Att jag jättegärna vill prata med dem. Det blir i morgon kväll eller på tisdag kväll. Är nio timmars tidsskillnad dit.
Nu ska jag sova. Och tänka. Och drömma. Matchningarna kom ju iaf, jag som var orolig. Det är jag inte längre. Nu är jag mer stressad. God natt.
Update: Familjen från Seattle ringer i morgon klockan 18
Match number four.
Oj, nu blir jag både glad och förvånad! En matchning till! Kom precis hem från volleybollen, ska in i dushen och sen prata med familjen från Illinois. Men nu fick jag en ny :D
Denna familjen verkar näst intill perfekt. Det är en flicka på 5 och en pojke på 2. Mina drömåldrar! OCH DOM HAR INGA DJUR. Helt galet. Det finns dock ett minus, för man kan ju inte få det helt perfekt. De bor i Seattle, Washington. Typ så högt upp man kan komma i USA. Jag vill ju ha sol och värme!
Men det ligger ju nära Forks, så jag skulle ju få en hel del twilight-äventyr :D
Det fanns inga bilder eller personlig fakta om familjen, utan detta var allt. Ja hoppar in i dushen nu, sen skickar jag ett mail att jag, NEJ VÄNTA!
NU fick jag ett brev från mamman i den nya familjen! Precis nu! Hon vill ringa på måndag eller tisdag. Hon länkade till en websida som hon skapat med massa info och så tror jag, men jag hinner inte läsa det nu. Hinner inte svara på mailet heller. Jag får ju inte missa tiden med Illinois. Jag skriver mer senare ikväll, nu måste jag stressa!
glad, glad, glad!
Samtal med Illinois i kväll.
Ikväll kommer jag att ha mitt första samtal med en familj från USA! Som tur är så är jag faktiskt inte spänd eller nervös över huvud taget. Det kanske beror på att jag egentligen inte är intresserad av familjen. För jag vet att jag vill ha minst ett litet barn som är mellan 1 och 3 år. Och det har inte denna familjen.
Det mest positiva med familjen verkar vara att de bor endast 15 minuter från Winnetka, där Malin ska bo. Det vore sjukt kul att hamna nära henne! Men om jag ska bli riktigt intresserad av familjen så får de nog skaffa ett till barn, och det kvickt, för den ska helst ha hunnit bli 1 eller 2 år innan jag åker dit i sommar ;)
Någon som är bra på matte så att de vet om det fungerar? haha annars får dom väl adoptera.
Match number three.
Jag satt vid datorn när jag fick mail från Au Pair in America om en tredje familj som är intresserad av mej. Jag blev glad, läste direkt, och blev direkt besviken över de två pojkarnas åldrar på 7 och 12 år. Var är mina älskade småbarn? Det fanns inte mycket info om familjen, bara namn, åldrar och två bilder. Det stod också att familjen bor i Highland Park, Illinois.
Efter en liten stund ploppade det in ett mail personligen från pappan i familjen där han skrev att de gärna vill prata med mej i telefon eller på skype. Eftersom jag satt vid datorn när jag fick mailet, så tänkte jag att de också måste sitta vid datorn just då, och att vi faktiskt skulle kunna prata på skype direkt. Men jag tog några djupa andetag, lugnade ner mej lite och kom på att jag faktiskt lovat mej själv att ta det lugnt när jag får mina matchningar. Och att läsa allt. Så jag har faktiskt inte skickat iväg något svar ännu, gör det snart.
Det fanns inget personligt brev medskickat (tror jag inte iaf), så jag vet faktiskt inte så mycket om familjen. De övriga familjerna har jag ju dissat direkt, men denna familjen vekrar ändå lite mer okej, och eftersom det inte fanns mycket information i deras mail så vore det ju inte mer än rätt att prata med dem och ge dem en chans. Det skulle kännas bra också att iaf ha pratat med en familj, och inte nobbat alla direkt. Men jag tror inte att det är min familj. Barnen är för gamla för det. Jag tror de har hund också, men det har nog de flesta.
Jag ska iaf skicka iväg ett mail nu om att jag kan prata typ när som helst, fast på eftermiddagen. De sa att de antingen ville ringa mej, eller prata på skype. Först tänkte jag att det inte spelar någon roll vilket. Sen kom jag på att det nog är lättare att skriva ner saker man vill komma ihåg om man pratar i vanlig telefon. När man skypar så ska man ju kolla på dem, och inte sitta och skriva massa tänker jag. Och att det därför är smart att prata i vanlig telefon första gången, och om man fortfarande är intresserad sedan prata på skype. Men jag tror ju inte att jag kommer att vara intresserad sedan. Hmm, undrar om någon hänger med hur jag tänker...
För övrigt så vann mitt älskade HV71 SM-guld idag! Bäst i Sverige, det är otroligt stort. Fast jag har nog inte riktigt fattat det än, för i så fall skulle jag springa rint och skrika och skratta och vara überglad. Och det är jag inte. Jag hoppas det kommer imon eller nått. SM-GULD för HV71 2010 <3
Bloggdesign by me.
Vad ska man göra när man har tråkigt och vill skjuta bort alla jobbiga tankar på skolarbeten och sånt? Jag har kommit på min grej! Eller okej, jag har kommit på en grej, som jag tycker är kul :)
Jag gör headers och bloggdesigner åt folk! Har gjort tre headers åt olika personer nu i veckan, och håller på med ett par till. Och så har jag fixat hela designen på ett par bloggar. Jag är verkligen ingen expert, och innan jag startade denna bloggen hade jag aldrig tidigare bloggat och visste ingenting om bloggdesign. Det mesta har jag lärt mej från designadinblogg.se som är en jättebra självhjälp till hur man fixar en bra design! Sen har jag klurat ut endel själv också.
Headers har jag hållit på med ett tag. Jag brukar sitta och fixa och trixa med foton på folk och göra headers som jag inte använder :P Men jag har som sagt fått in några beställningar vilket jag tycker är väldigt kul! Så om någon känner för en ny header så kan man skicka lite bilder och önskemål till mej, så fixar jag när jag har tid och lust.
Här hittar ni Eriks blogg, som jag designade härom dan :)
För övrigt så hade jag nationellt prov i svenska idag, nån mer som hade det? Jag skrev ett debattinlägg om huruvida skiljsmässor är bra eller inte. Det gick nog fint.
Så till det sämsta idag: Köpte en tröja i onsdags som jag blev kär i, och använde den för första gången idag. När jag gick in i mitt rum så hörde jag RITCH! Tröjan fastnade på något konstigt sätt i dörrhandtaget och det blev en stor reva och ett hål på ryggen?! Jag blir galen! Detta förstörde min dag :(
sova sova nu..
Telefonsamtal med SI, och ytterligare ett nej tack.
Jag ringde SI idag, för att få prata av mej lite och ställa lite frågor. Jag undrade om dom tyckte det var okej att tacka nej till familjerna utan att ha en telefonintervju. Det var det, fast dom rekomenderade att man skulle prata med alla familjer som kontaktar en, om inte annat för att få träning i vilka frågor man ska ställa och så.
Jag känner dock att det vore väldigt olustigt och knasigt att säga att man är intresserad, och ställa en massa frågor, om man redan från början vet att man tänker tacka nej. Svårt att ställa frågor när man inte undrar något, för varför ska jag undra massa om en familj jag ändå inte vill åka till? Dessutom slösar man ju deras tid. Meningslöst.
Jag bestämde mej därför för att tacka nej direkt. Självklart skrev jag till mamman att de verkade vara en underbar familj, men att de inte var rätt för mej.
Dessutom gav jag ett önskemål till SI. På deras hemsida finns det nämligen några exempel på lediga värdfamiljer, och där har jag tittat ut en familj som passar mej. De är utan djur och har två barn i på 1 respektive 3 år! :) Perfekt för mej! Så nu hoppas jag att de hör av sig. Vore väldigt roligt!
Jag är också lite lugnad över det här med bristen på matchningar. Hon jag pratade med från SI sa att det inte alls var konstigt om man "bara" fått två matchningar när man varit godkänd i två veckor. Hon tyckte det var bra att några redan hade hört av sig. Och det finns absolut fortfarande kvar familjer som vill ha sin au pair i sommar. Så nu är jag hoppfull!
Match number two.
Okej, så kom match nummer två! Borde vara jätteglad och skutta runt nu med kanske, men det är jag inte och det gör jag inte. Kan ha att göra med att jag är sjukt trött för tillfället också. Klart jag är glad, nu vet jag ju iaf att det verkar funka, och att det finns någon mer som är intresserad av mej. Men jag får ju inga matchningar som passar mej alls! Skulle inte SI fixa så att man får familjer med liknande intressen och så?
Familjen bor i Wyndmoore Pennsylvania och består av en ensamstående mamma, en 11-årig dotter, en hund och två katter. Jag hatar hundar, jag hatar katter. Jag vill ha minst två barn, i åldrarna 2 - 6 år. Känns ju som om det stämmer in precis. Inte.
Ungen går ju i skola hela dagen och mamman jobbar. Så vad ska jag göra? Ta hand om djuren? Skulle inte tro det! Asså jag vill ju inte vara kräsen och bortskämd, men det här handlar om var jag ska bo i ett år. Det är rätt lång tid. Jag vill ha en sysselsättning jag trivs med och en familj jag trivs med. Detta är viktigt.
Känns meningslöst att ha telefonintervju med dem när jag redan känner såhär?
Eller vad säger ni?
At least I'm back in buisness!
Snö och oro.
Så här ser det ut utanför mitt fönster nu på morgonen, och det är inte okej! Det ska va vår nu ju! blök.
Idag kommer jag inte kunna skriva några inlägg, får bli sent i kväll i så fall, för jag kommer inte vara hemma. Ska strax köra till jönköping där jag ska hämta min balklänning och eventuellt sy in den lite. Sedan ska jag träffa Mikaela, shoppa hela dagen och gå på hockey på kvällen! Det kommer bli en lång dag, men en underbar dag :)
På au pair fronten står det still. Och det börjar oroa mej. Jag har varit i matchningsprocessen i två veckor nu, och endast fått en liten futtig matchning. Har ju till och med laddat upp en video nu! Tänk om ingen vill ha mej! Jag har inga backup-planer och inget sommarjobb. Det tackade jag nej till för jag har ju tänkt åka i Juli!
Okej, jag tror väl att jag kommer att få nån match så småningom iaf, men jag vill komma iväg i sommar, och det kankse inte finns några sommarfamiljer kvar?
Jag har faktiskt tagit det som en självklarthet att få många matchningar och hitta min perfekta familj. Men nu är jag faktiskt inte bara otålig, utan också orolig..
Is there something wrong with me?
Hockey för hela slanten.
Kan inte låta bli att vara lite galet glad efter att ha suttit fastklistrad framför hockeymatch hela kvällen! Som slutade underbart! Nu har vi övertaget, och på onsdag ska jag till kinnarps och heja på mina stjärnor live!
HV blå, tillsammans ska vi kämpa på!
Krossa djurgården, för vi älskar HV blå <3
Måndag.
Okej, så vad har hänt idag? Åkte till skolan på morgonen, hade föreläsning i en timma och slutade tjugo över nio. Så jag var hemma redan klockan tio! Skitbra, för om jag hade varit ledig hade jag sovit bort halva dagen. När man har korta skoldagar så kommer man ju upp och kan göra något av dagen.
Fast jag brukar ändå inte göra nått vettigt. Tog bort min video från ansökan iaf, spelade in lite nya klipp och laddade upp en ny! Mycket bättre blev det, och inte lika pinsam. I början är jag rätt seriös och pratar om barn och så, och sen går ja ut en sväng och går ner till sjön. Så ligger ja på bryggan o pratar lite om mina intressen.
Jag funderar på att lägga ut videon här på bloggen. Har inte sett någon annan som gjort det, men jag skulle ha varit tacksam för lite inspiration innan jag gjorde min. Så varför inte? Vet inte riktigt hur jag ska bära mej åt bara, för jag vill absolut inte lägga upp den på youtube. Får väl skaffa ett konto på videofy.me kanske.
Om ni vill se den?
Sen nu ikväll så blev jag jättesugen på paj, men vi hade varken äpplen, jordgubbar, blåbär eller några andra typiska pajfrukter. Så det blev en apelsinpaj! Inte jättegod, men det var iaf paj!
Nu hejar vi på HV och hoppas på lite matchningar, så ska nog också denna kvällen bli riktigt bra :)
Sämst tid.
Jag startade denna bloggen vid fel tilfälle. Verkligen. Fast jag är ändå glad att jag gjorde det. Hade bestämt mej för att göra färdigt mitt projektarbete, skriva en religionsuppgift och förbereda mej inför nationella proven. Så vad har jag gjort hela helgen? Suttit här! Suck!
Det är så typiskt mej. Inte ett skit plugg har jag gjort. Men har haft en riktigt skön helg i övrigt. Städade rummet idag med. Det gör jag alltid när ja borde plugga, och aldrig annars. Så det är väl det enda positiva med att ha skolarbeten; man får ett rent rum!
Annars känns det som om skolan börjar lugna ner sig lite nu. 48 ynka dagar till studenten!!
Inga matchningar än, men videon har inte blivit godkänd ännu. Dom jobbar väl inte på söndagar..
Skandinaviska Institutet ~ Au Pair in America.
Jag har fått lite frågor om vilken organisation jag åker med, och svaret är Skandinaviska Institutet (SI). Internationellt heter organisationen Au Pair in America, och är en av de allra största.
Jag känner ingen som åkt som au pair innan, så jag har inte haft någon organisation som varit självklar från början. Däremot var SI den första organisationen jag kom i kontakt med. Jag läste allt som gick att läsas på deras hemsida flera gånger om. Det fanns väldigt bra information, och man fick reda på i princip allt man ville veta. Jag kände mej väldigt trygg med SI, och det märktes att de visste vad de gjorde.
Jag blev också förvånad över hur billigt det var att åka som au pair. Om man jämför med språkresor man kan göra under tiden man går gymnasiet, så var det här i princip gratis. Dessutom får man ju betalt under tiden. När jag kollade vidare på lite andra organisationer så upptäckte jag att det låga priset tydligen var unikt för Skandinaviska Institutet. De övriga organisationerna erbjöd precis samma saker, samma garantier, och verkade lika seriösa, men de var dyrare.
Dessutom har jag hört dåliga saker och tråkiga händelser om både Cultural Care och STS, medans jag aldrig någonsin hört något negativt om SI. Den organisation jag tyckte verkade bäst var alltså även billigast. Då vore det ju bara idiotiskt all välja någon annan. Jag tror nämligen inte att en organisation är bättre för att de är dyrare. Och alla rykten jag hört har bekräftat detta.
Sen är det viktigt att säga att alla är olika, och alla söker olika saker. Det finns jättemånga som åkt med både CC och STS som är jättenöjda! Så det är viktigt att du kollar upp alla organisationer och ser vilken som passar dej bäst. T.ex. så tar SI inte emot några killar (vilket jag tycker verkar asskumt).
Men jag valde att åka med SI, och det har jag ännu inte ångrat. Allt känns jättebra, och om du ska åka som au pair men inte vet med vilka, så rekommenderar jag dem absolut!
Video?
Eftersom jag är en mycket otålig människa som hatar att vänta på nya matchningar så tänkte jag snabba på det hela genom att ladda upp en video på min ansökan. Jag har hört att det får fler familjer att kontakta en. (Eller färre, jag hoppas att jag inte skrämmer iväg dom, haha).
Så jag har suttit en stor del av dagen och spelat in klipp, och nu när jag skulle ladda upp filmen på min ansökningssida så gick det inte! Filmen var för stor, den fick bara va 8 MB. Jag filmade mest med webkameran, men också med min vanliga kamera. Den vanliga kameran krävde typ 24 MB på bara 30 sekunder, så det kunde jag ju glömma, men tyvärr var även web-klippen för stora. Buhu, jag som fixat så länge!! Tror jag måste minska upplösningen på camen, men då måste jag ju filma om allting!! :(
Annars kan man säkert göra min färdiga video mindre på nått sätt, men jag har ingen aning om hur, så fram tills att någon förklarar det för mej kommer jag att sura!
Fast jag är ändå lite glad, för älskade HV 71 vann matchen mot nollåttorna idag.
Update: Videon är fixad och uppladdad nu, fick lite hjälp av min datornördiga kompis David. Tack för det! Nu ska jag sova och hoppas på massvis med fina matchningar under natten...
Match number one.
Min allra första matchning kom exakt en vecka efter det att jag blivit godkänd, alltså i tisdags (13 april). Jag hoppade av glädje, skuttade runt och var alldeles till mej. Det hade blivit en vana att kolla mailen var femte minut utan resultat, så jag var inte alls beredd på att hitta ett matchningsmail bland skräpposten.
Mailet var från kontoret i London, och där fanns lite information om familjen. De bodde i Princeton Junction, New Jersey, hade två pojkar på 6 och 9 år, och både katter och hundar. Det fanns dessutom flera bilder på familjen. Jag var glad att jag fått matchningen via mail istället för att de ringde utan förvarning. Däremot kände jag direkt att familjen inte var något för mej. Jag vill hellre ha lite yngre barn, och helst inga djur eftersom jag är livrädd för de flesta djur.
Någon timma senare fick jag ett mail personligen från mamman, där hon skrev lite kort om familjen, och ville boka tid för en telefonintervju. Hon verkade trevlig och så, men jag hade ju känt direkt att familjen inte var något för mej. Jag pratade lite med några andra blivande au pairer för att få hjälp med hur jag skulle göra, och kom fram till att skicka ett mail till mamman där det stod typ, jag är jätteglad att ni kontaktade mej och ni verkar vara en underbar familj, men jag känner att vi inte är rätt för varandra. Och så skrev jag lite varför, det här med djuren och så.
Jag fick snabbt ett svar tillbaka där mamman tackade för att jag hört av mej så snabbt, och önskade mej lycka till under sökandet efter rätt familj. Hon skrev också att hon hoppades jag skulle få ett underbart år i USA. Jättegullig var hon!
En stund senare när jag läste igenom mailen igen, så upptäckte jag att det fanns en bifogad fil i ett av mailen- Det var ett långt brev med massvis av information om familjen. Okej att det var bra att jag hade svarat snabbt, men när jag missat två sidor med info så kanske jag var lite FÖR snabb med mitt svar. I brevet stod det t.ex. att den äldste pojken hade autism. Det stod också att de bara hade en katt och en hund, jag hade fått uppfattningen att de typ hade ett helt zoo, haha. Som tur var ändrade brevet inte min åsikt, och jag ångrar inte att jag tackade nej.
Men jag har lovat mej själv att ta det lugnare nästa gång, och läsa ALLT ordentligt. Vi får väl se hur det blir med det!
Ny blogg.
Hej hej, och välkommen till min nya, och allra första blogg!
Än så länge har jag inte skrivit några riktiga inlägg, utan mest fixat med designen som jag börjar förstå mej på någorlunda bra nu iaf. Men det kommer, jag lovar!
Bloggen kommer framför allt att handla om mitt år som au pair i USA. Jag tar studenten den 5 juni, och planerar att åka iväg i början av Juli. Just nu är jag i den spännande matchningsprocessen som innebär att amerikanska familjer kontaktar mej för att se om vi trivs med varandra och vill spendera ett år ihop. Än så länge har jag fått en matchning som jag tackade nej till.
I första hand hade jag tänkt skapa bloggen så att min familj och mina vänner skulle kunna följa mitt äventyr, men nu på sistone har jag kommit fram till att bloggen också är ett jättebra sätt att hålla kontakt med andra au pairer, eller annat folk som är intresserade :)
Så välkommen hit, titta gärna in igen, jag lovar att bloggen snart ska vara igång på riktigt!
