Grekerna är i Grekland, TBC-test nästa vecka,
Nu är mina kära greker i grekland. De ska vara där i lite över en månad, så när dom kommer tillbaka är det inte alls länge kvar tills jag ska dit! Vet inte hur mycket kontakt jag kommer ha med dom nu, men egentligen, vad ska man prata om nu? Jag skickade iaf iväg ett mail och önskade dom en trevlig resa.
Har pratat lite mer med deras nuvarande au pair (chat på skype) och hon har lovat att skicka bilder både på rummet (eller snarare rummen) och övriga huset. Hoppas på att få fler bilder på barnen också :) Nuvarande au pairen är också svensk, vilket gör det lätt att prata med varandra och så. Tänkte att jag ska fråga henne vad hon tycker jag ska köpa för presenter till barnen också. Hon borde ju ha koll :) Och så att jag inte köper samma som hon gjorde.
Jag ringde vårdcentralen igår förresten, och ville beställa tid till TBC-test. Fick ett nytt nummer som jag skulle ringa idag. Så det gjorde jag, och har nu TBC-test inplanerat nästa vecka. På tisdag klockan 11, och sen igen på fredag vid samma tid för att få resultatet. Det är så korkat. Vem har tbc i Sverige? Ingen. Men de var väldigt trevliga och snälla och så i telefon, så det gick jättesmidigt! Nu är alltså allt klart med hälsoundersökningen, och jag har fyllt i visumet på Internet. Måste bara fixa bild och boka tid på ambassaden. Så, när ska jag till Stockholm?
Måste visa denna söta bilden, vi hittade en liten fågelunge i trädgården igår. Trodde den hade ramlat ur boet eller nått, men så flög den iväg typ 10 cm, och sen druttade den in i skogen. Tror nästan det var dens första flygtur, jättesöt! Syns rätt kass på bilden, men den är verkligen pytteliten.
Och så dagens grej kanske,
Jag blev kontaktad av en tjej på facebook idag, som också ska åka som au pair, till Washington DC, med Skandinaviska Institutet, den 7 september, från Göteborg. Perfekt eller? Vi kommer alltså ha sällskap hela vägen från gbg, till NYC, och vidare till DC! Känns bra att veta att man inte är helt ensam. En kul grej jag upptäckte sen var att denna tjejen är exakt lika gammal som mig. Vi fyller samma dag. Kanska tufft faktiskt, haha. I USA kommer vi bo 15 min ifrån varandra, nu i Sverige är det 30 min. Världen är rätt liten asså ;)
Och det är sommar.
Jag är frisk.
Okej så då har jag varit på hälsoundersökning. Kändes så sjukt sjukt onödigt. Det enda snubben gjorde var att lysa med en ficklampa i min hals o i öronen, sen bara kryssade han i alla rutor. Hade jag kunnat göra själv. Jag fick "good" på hälsoskalan, för att få "excellent" tyckte han att man skulle vara elitidrottare, haha. Jag kunde inte göra TBC-test hos honom, men ska ringa vårdcentralen imon och se om dom kan fixa nått. Fick betala 300 kronor för det hela. Billigt om man jämför med vad jag hört att andra fått betala, men dyrt med tanke på att jag fick betala för att få några kryss ifyllda. Men men, nu är det gjort :) Och jag behöver inte gå tillbaka till honom efter att jag gjort testet, utan ja kan kryssa i det själv.
Nu blir det fotboll, fruktsallad och film. Mys!
Hälsoundersökning beställd.
Det här med hälsoundersökning är en ganska knasig grej. Det är det som kan skifta mest i pris beroende på vem man går till. Dessutom behöver vissa au pairer göra massa test och lungröntgen och sånt. Jag vet inte hur mycket jag behöver göra, men nu har jag iag beställt tid! Fick ett nummer av en kompis, till en snubbe som gör sånna hälsoundersökningar på kvällstid hemma hos sig, ganska billigt. Hon hade gått till honom, för hon ska med åka som au pair. Jag ringde han direkt, för jag har hört att dom är väldigt krångliga gällande sånt här på vårdcentralen. Men han svarade inte på sitt jobbnummer, så jag sökte upp han på eniro och ringde privat.
Han satt på restaurang när ja ringde och det va massa folk i bakgrunden så det hördes inte så bra, men vi lyckades iaf boka en tid på måndag klockan 20.00, och det ska kosta 500 kronor. Helt ok tycker jag. Så nu är det fixat!
Nu ska jag iväg o passa barn igen, det har blivit mycket på sistone, men det är ju så roligt!
Måste säga ett stort lycka till till Sofia, som åkte till USA igår. Hon ska bo ganska nära mej, så jag hoppas att vi kan träffas när jag kommer. Hoppas du får det roligt, och att du trivs i din familj!
Adjö
Welcome.
Hello! I am Victoria Paton your community counseler with Au Pair in America.
Kul kort i brevlådan idag! Från USA. Det var som sagt från min områdesrepresentant eller vad man kan säga, hon som är ansvarig för min välgång i USA typ. Hon skrev att det finns ungefär 60 au pairer i vårt område. Vet inte om hon räknade bara de som åker med APIA, eller alla andra med. Men det låter bra. Hon gav mej också namnen på två andra svenska tjejer som ska till ungefär samma ställe, också de i sommar. Men båda åker i augusti! Men jag tror inte att de som åker i september blivit matchade ännu. Det kommer säkert svenska tjejer som åker samtidigt som mej. Kanske inte till samma ställe, men iaf så jag inte är alldeles ensam på dagarna i NY :P
En mexikansk tjej kontaktade mej på facebook idag, som också hon ska åka som au pair till nånstans i närheten av mej. Kul med folk från andra länder än Tyskland säger jag bara! Även om jag gillar tyska tjejer, alla jag känner är JÄTTEsnälla. Men det är coolare med vänner från typ Mexico, haha
Ringde till SI idag och frågade om det var ok att det står i mitt visum att jag är en secondary school student, fast att jag inte längre går i skolan. De sa att det går bra, eftersom jag gick i skolan när jag matchades. Så nu kan jag börja med visumet!
Ringde en snubbe där jag tänkt göra hälsoundersökning också, men han svarade inte. Får försöka igen imon kanske.
Jag var för övrigt barnvakt i kväll, jättemysigt! Även om det tog över 2 timmar att få barnen att somna. Ska barnvakta imon med. Kul kul!
sommar
Grekiska.
Jag lär mej grekiska! Stack till bibloteket idag och frågade om de hade nån lärobok eller ljudbok om man vill lära sig grekiska. Det hade de inte, därmot fanns det att låna via internet! Jag fick logga in med mitt lånekort jätteenkelt, och nu har jag en grunkurs i grekiska som jag sitter och lyssnar på.
Jag kan säga saker som ta en kaka till, mitt hår är grått och väderleksutsikterna är bra. Hahaha nej men det var några av de skummaste fraserna de lär ut. Men jag kan räkna till tio! Och nästan till hundra!
Först säger dom en fras på svenska, sen säger de samma sak fast på grekiska, två gånger. Jag skriver upp allting så som jag tycker det borde stavas, eller så att jag fattar hur man uttalar det. Att lära mej läsa och skriva på grekiska får bli ett senare projekt. De har ja asskumma bokstäver! Men prata ska jag göra!
Har chattat lite med familjens au pair idag. Huset ska tydligen inte vara jättesnyggt, men helt normalt och ganska stort. Hennes (mitt) rum är det största någon au pair har. Hon känner ingen som har lika stort rum, och hon har det helt för sig själv utan att någon kommer och stör. Nice nice.
Måste ta tag i visumansökan. Och hälsoundersökning!
Och, vill köpa resväska. Är det någon som vet nån bra, lagom stor väska?
Yasou
Älskar min värdfamilj!
Jag älskar min värdfamilj, och längtar som bara den till september då jag äntligen ska få flytta dit! Pratade precis med dom på skype, helt oförberett och utan några förberedda frågor, för det fanns egentligen inget jag undrade. Fick träffa värdpappan för första gången, och han var jättetrevlig verkligen. Det var ingen spänd stämning, ingen pinsam tystnad, utan vi pratade på i lite mer än en halvtimma.
Jag har inte pratat med värdbarnen än, och de vet inte ens att jag ska komma. Deras nuvarande au pair är ju deras första, så de är inte alls bekanta med processen. Men föräldrarna kommer förbereda dom på det innan jag kommer. De sa att det inte skulle bli något problem men att få en ny au pair, barnen skulle gilla mej och acceptera att jag kommer. Så det känns bra.
Pappan är ju grek, och jag sa till honom att jag vill lära mej grekiska. Då blev han jätteglad. "That made my day" sa han. Så det blir nog inga problem, han kommer nog lära mej så mycket han får. KUL säger jag bara!
Dom är helt underbara asså, och allt är underbart med dom. Jag får gratis tillträde till både pool (som är uppvärmd året om) och gym. Jag har som sagt en egen våning med både vardagsrum, sovrum och badrum. Och jag är ledig på dagarna när barnen är i skolan, och då tycker dom det är viktigt att jag gör roliga saker. De sa till mej att skriva en lista på alla platser jag vill besöka i USA okcså.
This is great! Jag har fått magkänslefamiljen, den där man bara känner JAAAAAAA jag ska till USA! Perfekt alltså.
Yasou
Lite frågor från mej.
Jeii, tjena! Jag är glad idag. Glad nu, i livet. Jag har tagit studenten, kan inte fatta det ibland asså. Jag ska flytta till USA om 80 dagar, något som jag ser fram emot underbart mycket! Jag är lycklig, jag älskar mina vänner och jag älskar mitt liv just nu! Det är härligt :)
Nu när matchningsprocessen är över och jag har en familj som det är bestämt att jag ska till så börjar nästa fas gällande att åka som au pair. Jag måste fixa visum, hälsoundersökning, resväskor, presenter och allt annat smått och gott. Känner nu att det på det sättet är skönt att jag inte kommer iväg förräns september. Om jag skulle åka nu i sommar skulle det kännas jättestressigt att fixa allt. Nu har jag tid, tid som säkerligen kommer gå jättefort så att jag blir tvungen att stressa massa på slutet iaf, men just nu har jat tid.
Skönt att inte ha sommarjobb nu också. Jag kan boka in min hälsoundersökning när jag vill, kan boka tid till ambassaden när som helst, och följa med kompisar överallt på semester hela tiden. Lovely! Dessutom kan jag vakna varje morgon utan att känna att jag måste göra någonting. Jag njuter verkligen!
Har varit barnvakt idag också och jag älskar det!
Okej, men gällande au pair och sådär så har jag lite jag funderar över, och eftersom många av er som läser min blogg själva ska åka som au pairer så kanske ni kan hjälpa mej att tänka?
~ På visumblanketterna jag tror jag ska fylla i stavas mitt efternamn Wahlstroem i stället för Wahlström, och Nässjö skrivs i stället Naessjoe. Är detta ett problem?
~ Vad är det man behöver ringa om och beställa för papper angående visum och så?
~ Jag vill köpa en resväska, det står att man får ha med sig en medium sized väska på max 23 kilo. Hur stor är en medium? Jag vill ha en bra, en lätt som det får plats mycket kläder, men hur vet man vad man ska köpa? Tips? Dessutom vill jag gärna ha en matchande handbagageväska.
~ Jag undrar om jag borde berätta för min värdfamilj att jag bloggar, så att jag kan fråga om jag får lägga upp bilder på barnen. Men om jag berättar det nu kommer de säkert läsa min blogg, och då kan jag inte lägga ut bilder på deras presenter och så. Hur har ni gjort?
~ Något mer jag borde tänka på/göra innan jag åker?
Taack för hjälpen, schysst om folk svarar. Jag har gått med i typ 1000 olika au pair grupper på facebook för att hitta resekompisar och så. Det är galet vad mycket grupper det finns, och det är svårt att hålla koll på alla. Men facebook är bra iaf.
Har mailat värdmamman och sagt att jag är hemma och att jag gärna vill skypa med familjen. Jag har faktiskt fortfarande bara pratat med dom en enda gång. Det känns inte så. Jag vill prata mer med deras au pair också, då kanske hon kan ge mej tips på vad jag ska köpa för presenter.
Detta var dagens (eller nattens) tankar och funderingar. Någon mer som ska fixa visum förresten, som vill träffas i Stockholm?
Sova gott!
Hej och Hejdå.
Yasou! (betyder hej, och hejdå på grekiska)
Jag har inte skrivit något här på ett par dagar. Eftersom detta är en au pair blogg, och det just nu inte händer så mycket på au pair fronten just nu, så blir det lätt så. Dessutom har det hänt så mycket som inte har med au pair att göra, så att jag inte hunnit blogga. Och det hinner jag inte nu heller egentligen. Ville mest bara skriva ett hej och hejdå. I morgon (eller idag, klockan 8 på lördagen iaf) åker jag iväg på scoutläger, där jag är ledare. Jag blir borta till onsdag kväll, så det blir en liten liten paus på bloggen. Min första bloggpaus ;) När man är på scoutläger har man nämligen inte tillgång till datorer. Eller dushar. Eller sängar. Eller sånt.
De senaste dagarna har jag gått med i massvis med olika grupper på facebook, alla gällande au pair. Au pair i Washington, Au parier som åker den 7 september, Au pairer från Tyskland, Au pairer från CC. Nu gäller det ju att knyta kontakter, att hitta vänner och upptäcka folk som åker till samma ställe, eller på samma datum som en själv. Jag har hittills hittat två svenska tjejer som åker den 7, och några tyska men ingen från SI/APIA tyvärr. Men det kommer nog så småningom!
Jag lovar att bloggen inte kommer stanna upp helt nu när min matchningsprocess är över. Jag kommer självklart skriva om hälsoundersökning, visumansökan, om att lära känna min värdfamilj, och om alla andra förberedelser jag behöver göra inför mitt år som au pair. Det kommer att gå fort fram tills september också, och då börjar ju det riktiga bloggandet. Dessutom har jag blivit lite fast i det här med bloggande, och kommer antagligen skriva om en hel del som inte handlar om USA, utan helt enkelt bara om mitt otroligt spännande liv. Yeah!
Jag har inte pratat mer med min värdfamilj, bara lite på mail, men jag får skypa med dom efter lägret. Jag har pratat lite till med deras nuvarande au pair iaf :)
Nej men nu ska jag sova, sen upp om några timmar och packa det sista, och så iväg!
Yasou!
Oh no.
Det var ju en annan familj som ville matcha med mej, som jag tackade nej till efterson jag matchade med min grekfamilj. De hade skickat 174 bilder som jag inte kollat på när jag tackade nej, men jag kollade på dem nu. Det borde jag verkligen inte ha gjort.
De bodde i ett slott! Det var det sjukaste största hus jag någonsin sett, de hade egen pool och allt var bara jättesnyggt, nytt och galet stort! De bodde i världens finaste område, där alla hus var så gigantiskt stora och snygga. Jag fick lite ångest där. Där kunde jag ha fått bo!
Så snälla, nu vill jag att alla kommenterar och säger att de säkert var en jättehemsk familj som jag inte alls skulle ha trivts i, för det behöver jag verkligen höra!
Please,
All about my match.
Jag har matchat, nanananana! Jag har matchat, oj vad jag är braaaa :) Typ. HOHOhihihi. En balbild. Fler kommer.
Nu ska jag skriva för er som inte riktigt hängt med på vad som hänt de senaste dagarna. Eller mest vad som hänt igår. Jag har iaf matchat, och jag är jättglad och känner den där jippe-känslan som jag hela tiden velat känna. Det är inte bara, "okej den här familjen verkar bra på alla sätt så jag tackar ja fast det klickar inte", utan det klickade verkligen! Från allra första början! Om jag gått efter hjärnan, efter vad jag tänkt mej från början så hade det ju inte blivit denna familjen. Jag ville ju ha småbarn, och nu har jag en familj med två 6-åringar. Så det blir inte alltid som man tänkt sig, men antaglien är detta bättre, annars skulle det ju inte känts så bra!
Okej, här kommer lite ren fakta om MIN värdfamilj (utan att avslöja för mycket detaljer, för det vet jag ju inte om jag får ännu).
Det är en mamma som kommer ifrån USA, och en pappa som är uppväxt i Grekland. De har tvillingflickor som är 6 år gamla. Barnen är tvåspråkiga. Pappan pratar alltså bara grekiska med barnen, och barnen pratar grekiska med honom. Mamman pratar amerikanska med dem och de svarar henne på amerikanska.
Familjen bor i Potomac, som är en förort till Washington DC. Potomac ligger i Maryland, nära gränsen till Virginia. Deras hus ligger 5 minuter från pool, gym m.m. där jag får vara helt gratis. Jag har ett eget vardagsrum, sovrum och badrum i nedre delen av huset. Som en helt egen våning. De har städtanter som städar hela huset inklusive mina rum. Jag ska tvätta min egen och barnens tvätt, och se till att barnen plockar upp leksaker och sånt efter sig.
Jag jobbar varje vardagsmorgon mellan 7 och 9, då jag hjälper barnen göra sig i ordning till skolan och fixar deras lunch. Sen följer jag dem till skolbussen. Mellan 9 och 16 är jag ledig! Eller jag får göra vad jag vill, bara jag fixat barnens tvätt och så. Vid 16 hämtar jag barnen från bussen, tar dem till olika aktiviteter, playdates m.m. och jobbar till ungefär klockan 19 tror jag. Så det är mycket slappare än jag tänkt mej från början, eftersom jag velat ha småbarn och då varit inställd på att jobba hela dagarna. På helgerna är jag för det mesta ledig, med undantag av nån lördagskväll då och då, om föräldrarna vill gå ut.
Familjen firar alla amerikanska högtider såsom JUL och THANKSGIVING vilket jag tycker ska bli väldigt kul. Dessutom har de även grekiska traditioner och högtider. De har inga konstiga regler om mat och sånt.
Låter det bra? JA! Är jag glad? JA!
Finns det något minus? JA, tyvärr. Deras nuvarande au pair, som för övrigt är svensk och som sa till mej att detta var den bästa familjen man kan komma till, åker inte hem förräns i September. Från början trodde jag inte att familjen ens hade en au pair, för det stod i deras brev att de inte hade det. Det är faktiskt lite skumt. Men men, mitt avresedatum ser i nuläget inte ut att bli förräns den 7 september. Jag var från början inställd på den 6 juli, men förstod att det skulle bli mest troligt att jag kommer iväg i augusti. Men september! Och då överlappas min ankomst ändå en vecka med den gamla au pairen. Lite surt.
Men eftersom familjen var så bra i övrigt och min magkänsla var underbar så brydde jag mej inte om det.
Jag har faktiskt bara pratat med denna familjen en enda gång. Och jag som inte tycker man ska stressa! Men jag hade lovat en annan familj, den med barn på 6, 4 och en ofödd, att jag skulle bestämma mej om jag ville matcha med dom, efter att jag pratat med grek-familjen. Och om grek-familjen inte ville ha mej, så skulle jag nog matchat med den andra. Jag förklarade detta för grekmamman, och hon sa att de gärna ville matcha med mej! Så vi bestämde det direkt. Då hade jag pratat med mamman i 1 timma, och au pairen i 50 minuter.
Lite kul att bägge dessa familjerna pratade med andra au pairer också, men bägge sa att jag var deras förstaval :) Jeii!
Men som sagt, jag har matchat, mamman har fyllt i alla papper och jag har fått en bekräftelse från SI. Det är alltså klart, det är säkert. Och jag är nöjd.
POTOMAC, MARYLAND, my new home!
JAG HAR MATCHAT! USA here I come!!!
I'm going to Potomac, Washington DC! Förstår ni gott folk, JAG HAR MATCHAT!!! Magkänsla magkänsla magkänsla, det är allt jag kan säga. Hugg av huvudet och lyssna på hjärtat, då blir det som bäst!
Skulle skriva ett inlägg för några timmar sedan, med rubriken "matchningen är nära". Fast inte med denna familjen. Då var det match number nineteen som lockade. De rinde nämligen idag igen utan förvarning, suck. Pappa svarade, och sa till mej att det va en familj, och jag bara SUUUUCK kan ni förvarna med mail eller. De hade ju mailat mej innan och ville matcha, men jag hade inte svarat på mailen. Vi pratade nån timma iaf, och familjen verkade bra liksom, shysst. Kände att jag inte borde tacka nej, för allt var ändå bra. Rätt religion, små barn, inte massa regler, o.s.v. Men hade bestämt skypedejt med grekfamiljen senare idag, så jag sa att jag skulle prata med dom först, och sedan bestämma mej om jag ville matcha med den andra familjen. Rörigt? haha
Under tiden jag skypade med grekmamman fick jag massa mail från den andra familjen, för jag hade bett dem skicka bilder. Har fått typ 175 bilder från dom nu! Dessutom skulle hon springa o köpa en webcam för att kunna prata med mej. Jag får dåligt samvete. Men det kan väl va bra att ha till de andra au pairerna med.
Nej nu måste jag dra, folk är här och ska kolla på min nyinköpta New Moon <3
Måste maila och tacka nej till familjen som väntar också.
Berättar i detalj sen! Jag är GLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAD och jag har matchat! Med grekfamiljen. Number eighteen.
USA here I come!!!
What's up with the USA.
Studentbild är ett måste en dag som denna. För vad hände igår? Jag tog studenten! Och vad är jag nu? FRI!
Jag skrev ju härom dan att det hänt en del på au pair fronten, men jag har inte haft tid att skriva om det mitt i all studentuppståndelse. Jag har inte ens haft tid att tänka på det. Men här kommer en uppdatering för alla som är intresserade :)
I fredags nån gång vid 4 ungefär så ringde telefonen, och min bror svarade. Sen ropar han på mej och säger att det är nån som pratar engelska. Då kan man tycka att hjärtat ska börja slå snabba slag och at jag ska bli dödsnervös. I början av matchningsprocessen var jag ju nervös varje gång telefonen ringde! Men nu blev jag mest irriterad att någon ringde utan att vi bestämt det i förväg :P Man är väl mer van nu, och vill ha det på sitt sätt. Dessutom blev jag tvungen att sitta i vardagsrummet och prata, så att vem som helst kunde höra. Jag hatar det! Vill vara ifred när jag pratar i telefon!
Det var iaf match number 19 som ringde, de med barn på 6 och 4 och en ofödd. Hon började med att fråga om jag pratar med andra familjer också, men det kunde jag ju inte riktigt svara på eftersom jag inte hade nån aning om vem detta var! Tog ett tag innan jag förstod vilken familj det var. Eftersom jag inte var förberedd så visse jag inte riktigt vad jag skulle fråga om. Jag borde ha koll på vad man vill veta vid det här laget, och efter en stund kom jag på endel frågor, men det är ändå svårt när man inte har nått att titta på.
Hon frågade endel om mej och om hur jag tyckte om att ta hand om en bebis och så, och självklart svarar jag så positivt (men ändå ärligt) jag kan, eftersom jag inte är helt säker på vad jag vill. Man vill ju inte sumpa nått liksom. Mamman gillar iaf mej väldigt mycket, och pratade redan under första samtalet om att hon ville matcha! :O Hon skulle bara prata med sin man först. Jag sa att jag gärna vill prata med dem igen, på skype. Efter samtalet fick jag ett mail om att hon skaffat skype, och ett om att hon pratat med sin man och att de gärna vill matcha med mej!
Själv tycker jag det är lite sisådär att vilja matcha så fort. Hur mycket vet de om mej egentligen, och hur mycket vet jag om dem? Har de ens hunnit tänka igenom sitt beslut? Vill de bara matcha så fort som möjligt? Förstår såklart att de gillar mej, jag är ju bäst, men ändå. Jag har faktiskt inte svarat på något av mailen ännu. De vet att jag hade min graduation i går så att jag haft fullt upp med det iaf. Så fort man nämt att man tar studenten till någon familj så säger de grattis direkt. Och de menar det. De är supertrevliga på det sättet, amerikanare alltså.
Eftersom jag pratat så lite med denna familjen så har jag ju en väldigt liten uppfattning om dom. Det är svårt att tänka ut vad man vill då. Jag vill inte stressa, men ändå hitta en familj snabbt. Om jag väljer att prata med dom igen så kan jag fråga mer iaf, men frågan är om jag vill prata med dem igen över huvud taget. Jag gillar inte stresset där.
Jag vet inte helt hur jag ska göra med match number 20 heller. Har inte ens svarat på deras mail, borde göras. Grejen är den att det inte fanns nått "klick" till den här familjen. Det kan låta löjligt, och det är säkert inte nödvändigt att det klickar på det sättet heller, men det gör iaf att man inte får lika bråttom att svara. Jag gillar inte deras hundar. Och en grej till! Mamman skrev såhär i sitt mail:
"Please also let me know if you are not interested, so that I can add you back for other potential families to see your au pair application."
Jag stör mej nått så grymt på det där. Kan inte fler familjer kontakta mej eller? Kan familjerna välja om de vill "låsa fast" mej och ha mej för sig själva så att ingen annan ser min ansökan? Eller är det bara som familjerna tror? Jag vet att det är sådär med CC, men SI ska ju inte vara så? Om det skulle vara så vill jag nästan tacka nej direkt, för jag vill gräna ha fler matchningar. Men annars vill jag nog gärna prata med dom ändå.
Angående grekfamiljen, den som allt kändes så underbart bra med från allra första början (trots tjejernas höga ålder) så har de äntligen svarat på mitt mail. De ville gärna prata med mej nu i helgen, men jag svarade nyss och förklarade att det varit mycket runt studenten, men att jag gärna pratar på måndag, tisdag eller onsdag. Det känns fortfarande bra med dem, jag dras liksom till dem och har en bra magkänsla. Om jag skulle matcha med dem tror jag att jag skulle känna jaaaaaaaaaaaaaaaa jag ska till USAAAAAAAAAAA! på ett sånt där underbart vis. Men jag vet egentligen inte varför. De bor inte särskilt exotiskt, strax utanför Washington DC, och de har barn på 6 år. Inga småbarn alls. Vad är det som lockar? Jag vet inte. Men det lockar.
Jag kom på att jag ska på scoutläger nästa helg i fem dagar. Åker på lördag och kommer hem på
onsdag kväll. Det är ju kul och så, men det suger att inte ha tillgång till dator! Vanligtvis är det inga problem, det kan va rätt skönt att skippa datorn nån vecka nu och då när man är på semester, men nu behöver jag ju kolla mailen. Jag behöver vara tillgänglig. Ska se om jag kan få tillgång till dator på lägret ändå, men det är ett ganska litet läger, så det är kankse inte jättetroligt. Det blir svårt att prata med familjer iaf.
Men JAG HAR TAGIT STUDENTEN och det lever jag på!
Har så många underbara vänner som gratulerat mej, umgåtts med mej och gett mej massa presenter. Det var 50 pers här i går som grattade. Hade en oförglömlig dag, helt underbart. Till er som snart tar studenten: NJUT av dagen, släpp allt jobbigt och bry er inte så mycket om omgivningen (utan att missuppfattas). Skrik så mycket ni vill, skratta så mycket ni vill och gråt så mycket ni vill. Det är ER dag, er BÄSTA dag! Det är ofattbart.
Yeah
Nästan lycklig. Snart.
När man åker som au pair genom Skandinaviska Institutet har man hela sin ansökan online. Man slipper skicka massa papper fram och tillbaka, och det går fort att ändra i sin ansökan. Jag laddade upp mina två nya referenser igår, och idag står det approved på bägge, och på all barnerfarenhet. Jag ringde SI för att checka så att jag nu verkligen kan få matchningar med familjer som har barn under två år. Hon jag pratade med sa att det borde jag kunna, men hon skulle kolla säkert med Therese i morgon. Det är det enda dumma med SI typ, att alla som jobbar där inte har full koll på allt. Men det kan man nog inte begära. Det finns alltid nån som vet, typ Therese. SI är väldigt bra helt enkelt!
Så nu väntar jag på ett bekräftelsemail i morgon från Therese. Det är nära nu! För några veckor sen hade jag panik, visste inte vad jag skulle göra, och började bli rädd att jag inte skulle komma iväg, iaf inte på länge. Men nu, eller rättare sagt i morgon, borde allt vara klart för att jag ska bli glad igen!
Det var exakt en vecka sen idag som jag fick min senaste matchning. För en sån sak skulle man kunna bli orolig, varför får jag inga matchningar, vill ingen ha mej längre, finns det inga fler familjer, blir man sorterad längre bak i kön om man haft många matchningar? Men nu är det bara bra, och skönt. Detta var ju precis vad jag bad om, att få ett litet uppehåll med matchningarna tills referenserna var fixade. Så jag fick precis som jag ville :)
Tack!
Nu får det gärna rulla på som bara den med matchningar, eller i morgon då.
Fixat 200 timmar som väntar på att godkännas.
Louise Wahlström har nu laddat upp två nya referenser på totalt 321 timmar, varav 291 är med barn under 2 år de senaste 3 åren! De har dock inte godkännts ännu, och jag vet inte hur lång tid det tar, efterson SI antagligen först ska ringa till de som skrivit referenserna. Jag hoppas det går fort, och att inget krånglar!
Jag kommer inte kunna slappna av förräns jag till 100 % vet att jag kan få matchningar med barn under 2 år. Men när jag får det kommer jag vara den lyckligaste i världen!
För det, kombinerat med att jag tar studenten om 5 dagar, är helt sjukt galet underbart! Jag är bara rädd att något ska krångla. Men Gud är på min sida, så det borde fixa sig fort som bara den :D
Förlåt att jag inte uppdaterat på några dagar, själv blir jag galen på folk som inte uppdaterar. Känner inte att jag haft något av värde att skriva. På torsdag är det bal, och på lördag student. Då utlovas det mycket bilder på bloggen!
Idag hade vi föreläsning om vett och etikett inför balen och studenten. Gör si och gör så. Inga armbågar på bordet, sitt rakt, och dutta med servetten, gnid inte! Haha! Vi hade dansträning också, tillsammans med sin balpartner, och en sak kan jag säga: Det kommer bli trångt på dansgolvet!
Adios
Läget just nu.
Tänkte att jag ska skriva en liten lägesrapport, mest för att själv reda ut hur saker och ting ligger till just nu. Det blir lätt välidgt rörigt när man kan ha obegränsat med matchningar samtidigt, men det är ändå något jag ser som positivt. Systemet funkar toppen!
De matchningar som fortfarande finns för mej, som jag alltså inte ännu sagt nej till är match number fourteen och match numer fifteen. Nummer femton har inte kontaktat mig personligen, utan jag har endast fått mail från kontoret. Därför har jag inte brytt mej om att skicka mail och tacka nej ännu, känner att jag gör det om de tar kontakt med mej. Med nummer fjorton har det inte hänt något sedan jag pratade med mamman. Hon sa att hon skulle maila frågor till mej, men det har hon ännu inte gjort, så jag tänker att hon nog inte är jätte jätte intresserad. Och det är ju inte jag heller som det ser ut just nu, det vore ju som sagt väldigt mycket jobb.
Angående min kommande referens med 200 babytimmar så var jag barnvakt åt dem en stund idag. Jättekul! Han har inte fyllt i referenspappret ännu, men det beror mest på att jag inte fått svar från SI exakt om hur vi ska göra. Jag har nämligen varit barnvakt både privat för hans barn, men också i en grupp som han ansvarar för, även den med barn under två år. Jag undrar om han ska fylla i två olika papper, eller om man kan fixa det på samma. Jag ringde SI i fredags, men då fanns det ingen där som jobbade med au pair, så de skulle återkomma. Jag borde nog ha ringt idag, om de glömt bort mej. Gör det i morgon!
Börjar skolan 12.40 imon, så det blir ingen väckarklocka ställd. Vi ska kolla på film, A Walk to Remember. Sen har jag idrott också. På onsdag är det studiedag = ledigt, på torsdag film och mitt sista prov (muntligt nationellt), och på fredag har jag inga lektioner. Så det är en soft vecka och det tackar vi för. Nästa vecka är det BAL och STUDENT.
Inte många dagar kvar nu :D
Bröllop, barnvakt och bortglömt samtal.
Okej, nu ska jag berätta hur det ligger till på au pair fronten så att alla vet. Jag har hela tiden velat ta hand om små barn, kanske en på knappt ett år och en på tre år eller något sådant. Däremot har jag någon gång någonstans missat att man för att över huvud taget ska kunna bli matchad med en familj som har barn under två år, måste ha 200 timmars barnpassning med referens uppladdad på sin ansökan. Jag har inte alls många sådana timmar uppladdade, och jag har inte referens på en enda av dem. Men, det är på gång. Hoppas jag. Tror jag. Jag har fler barntimmar än vad jag trott, och om jag inte har det, så kan man ju krydda lite lite extra för att få ta hand om småttingar, men det är inte alls säkert att det behövs! Dessutom behöver jag ju inte jobba på dagis för att få ihop timmarna, jag fick ett väldigt bra tips om att man kan sova över hos barnen man passar, så räknas ju timmarna dygnet runt.
Jag vet ju att jag kan ta hand om små barn, och att jag är bra på det. Jag har alltid älskat miniungar över allt annat på denna jord! Att jag inte skulle lyckas få ihop timmar till detta är ju bara skrattretande. Men som sagt, det är på gång.
I morgon ska jag barnvakta, två barn på 3 år, ett på knappt 2, och en liten baby på några månader. Längtar!
Som ni ser i rubriken så har jag varit på bröllop. Jättefint bröllop med ett jättefint brudpar och jättefint väder! Det var vackert, så vackert at jag till och med fick en liten tår i ögat :) Och det är verkligen bröllopstider nu! På lördag är det dags för nästa, då gifter sig min låtsatsyster! Vi är inte släkt på nått sätt egentligen, men vi bodde grannar under min uppväxt, och hon var hos oss varje dag och var precis som en syster. Nu gifter hon sig, det är galet, men roligt! Lördagen efter det är det studenten, sen är det dags för bröllop igen, men det ska jag nog inte gå på. Och ett par veckor senare är det dags för nästa. Jag har inte varit på bröllop på flera år, men nu är det hela tiden. Börjar man bli gammal? Nesh då!
Och till det bortglömda samtalet då. Jag hade bestämt med en familj, match number thirteen, att vi skulle prata på skype idag vid 4. Men det var inte helt spikat, vi hade inte varandras skype-namn och så. Men ändå, vi skulle snacka. Så vid tjugo i 5 kom jag på det. För jag är så smart! Kollade min mail där det fanns ett från mamman. Hon sa att hon försökt ringa mej på den vanliga telefonen men att det inte funkade, sen bad hon om att få min skype, och så gav hon mej sin. Jag svarade kvart i 5 då, och addade henne på skype. Vi pratade vid 5. Om det hade varit en familj jag verkligen var intresserad av så är det självklar att jag inte skulle glömma bort en skype-dejt. Så bara det säger ju en hel del.
Familjen var trevlig iaf, barnen var ju lite äldre så jag pratade med dem också. Men det är verkligen inget jag vill, ha äldre barn alltså. Det är inte samma sak. Får säga det till familjen. Sen ska jag inte prata med fler familjer om barnen inte är små, för det är dumt och onödigt att slösa både min och deras tid. Men jag är glad att jag pratat med så många familjer som jag gjort. Jag är inget nervös längre, inte ens när jag ser att de ringer, och är inget nervös under samtalet. Jag vet typ vad man ska fråga och vad familjen frågar, och allt funkar bra. Så nu är jag ju i perfekt skick för att få min perfekta matchning! Så det är bra!
Pappan berömde min engelska jättemycket, undrade var jag lärt mig att prata så bra. Flickan sa till mej att hon älskade min video, och den tjejen var bara fyra år, så det känns positivt!
Nej nu måste jag sova, ska upp tidigt i morgon, cykla iväg, och barnvakta redan klockan 10. I love it! Ledig måndag is the shit! Studiedag på onsdag med. Och självklart inget på fredag. Så det blir två mycket slappa skoldagar nu.
Snart är det slut, då börjar det!
Spontanskype med Amerika
Skypade nyss med min allra nyaste matchning, familjen från Maryland med två barn på 2 och 4, varav 2-åringen har autism. Pratade med mamman. Hennes skype fungerade väl inte jättebra, det var svårt att höra emellanåt. Hon försökte ringa min hemtelefon då, men så funkade inte hennes mobil så det gick inte heller. Men vi pratade så gott det gick. Det hon oroade sig mest över var att jag är så ung, och något mer som jag inte kommer ihåg just nu.
Hon skulle skicka ett mail med frågor. Jag vet inte varför hon inte passade på att fråga nu när vi ändå pratade, men det var nog för att ljudet var skumt. Jag frågade så mycket jag kunde iaf. Familjen är kristen, katoliker. De firar jul och så som vanligt, och jag får gärna vara med dem om de vill. Jag frågade om de ser au pairen som en familjemedlem eller en anställd, och hon sa att de definitivt skulle se mej som en familjemedlem. De hade haft en au pair innan för ett par år sedan, men det hade inte funkat jättebra. Inte jättekul att höra kanske, men bra att de är ärliga!
Jag skulle jobba 9 timmar per dag, 5 dagar i veckan. Så det blir verkligen fullt utnyttjat av de 45 timmarna. Ledig varje helg. Dom har en liten liten hund som jag inte skulle behöva ansvara över, bara släppa ut ibland. Det är mycket mer jag vill veta egentligen, men jag får väl skicka massa frågor när jag svarar på hennes.
Sova snart kanske.
Jag är bara SÅ LESS.
Inte mycket att säga, jag är less. Sur. Besviken. Fundersam. Ångerfull. Uppgiven. Inte mycket att säga, jag är less.
Ändrade planer?
Nu har jag pratat med SI igen. Jag har fått reda på att det är helt säkert att jag INTE kan få en enda matchning med barn under 2 år, om jag inte fixar mer timmar. Och det är rätt många timmar som behövs. Jag vill verkligen ta hand om små barn, åtminstone en som är en liten plutt. Jag har alltid älskat småbarn, det är det bästa jag vet. Så det känns sjukt sjukt surt att jag dels inte vetat detta tidigare, och dels inte helt bestämt mig om vad jag vill. Om jag sagt från allra första början att det är småbarn jag vill ta hand om, så hade jag säkert fått reda på detta tidigare.
Nu kommer vi till det här med ändrade planer, kanske. Jag kan ju skaffa fler timmar med småbarn. Fixa praktik eller liknande på dagis vore ju bra. Om jag får jobba på dagis i fyra veckor så blir det väl nästan 200 timmar. Och om man räknar ihop det med de timmar jag redan har, så skulle det räcka. Men fyra veckor är en månad. Än så länge går jag ju i skolan, så jag skulle som allra tidigast kunna jobba mitten av juni till mitten av juli. Jag hade tänkt att åka i Juli!
Familjer brukar börja leta efter sin au pair ungefär 3 månader innan de vill att man ska komma. Om jag blir tillgänglig för småbarnsfamiljer från mitten av juli, kommer mest troligt familjer höra av sig som vill ha sin au pair i oktober! Är jag villig att vänta till oktober med att åka, om det betyder att jag får komma till en familj med små barn? Detta är vad jag funderar över nu, och det är jobbigt! Jättejobbigt!
Är skitsur över att jag inte vetat detta innan, att jag inte tagit tag i detta innan. Hur viktigt är det för mej? Jag har hållt på med min ansökan sen december typ, jag har haft gott om tid på mej! Vart försvinner tiden, vad händer egentligen? Vad kan jag offra?
Det finns så många fördelar med att åka i sommar. Vad väger tyngst?
JAG VET INTE!
Studentklänning och Skype med au pairen från CT.
Vaknade sent idag och åkte till Jönköping med mamsen o pappa. Skulle köpa klänning till studenten, och fixa lite med min balklänning. Jag hatar klänningar och kjolar, har alltid kunnat säga att jag inte äger en enda klänning, men nu äger jag två. Balklänningen (som är jättefin, svindyr och bara kommer användas en enda gång), och studentklänningen (som är kort kort kort). Kan säga att så många gånger jag har tagit av och på min balklänning o studentklänning idag, så vill jag aldrig mer prova dom. Dom får skämmas i min garderob tills den 3 och 5 juni, och sen göms dom undan igen.
Sen gick vi på en teater med en grupp som heter FREJA, det är typ musikteater med ungdomar som har autism/asbergers eller ADHD. Den va bra :)
Kom hem typ halv 10, och vid halv 11 skulle jag skypa med au pairen från Connecticut. Och det gjorde jag. I 1 timma och 30 minuter. Min mamma undrar hur man kan prata så länge med nån man inte känner. Men jag behövde inte prata så mycket för det skötte hon bra själv :P Galet vad pratglad hon var! Jättesocial och trevlig. I början var barnen med, dom va galna med massa energi. Sen pratade jag ensam med au pairen ett tag, så visade hon mej runt i huset, jag fick hälsa på pappan, och på hunden. Och sen i slutet av samtalet kom mamman hem en stund. Hon var äldre än jag trodde, för mamman själv hade sagt att hon är jättemycket yngre än pappan, men det var nog bara önsketänkande. Mamman är 42, och pappan 48.
Hon sa massa positiva saker, t.ex. hur hon får göra vad hon vill, ta hem vilka kompisar hon vill, inte har nått curfew, har jättebra relation med mamman och dom kan prata om allting. Dock verkar hon knappt ha nån relation alls med pappan, han är tydligen jämt iväg på affärsresor. Det känns lite sådär, jag skulle gärna ha bra relation med båda föräldrarna, men det kanske inte funkar riktigt så. Au pairen sa att vädret i CT är bra, mycket varmare än i Sverige, men att de också har alla årstider, med snä på vintern och så.
Om jag skulle välja den här familjen skulle jag få mycket frihet, vilket nog är väldigt bra. De sätter även in lönen automatiskt på hennes konto varje vecka, och hon får 200 dollar i stället för 195,75. Wohoo :P Dom verkar inte ha några problem med kommunikationen mellan mamman och au pairen. Jag gillar inte att de har hund. Men jag skulle nog vänja mej, den verkar inte så farlig. Det är en golden labrador.
Så barnen då. Det är en autistisk kille på 4 år, men han verkar inte jättepåverkad av det. Han har gjort jättestora framsteg det senaste året och så. Men han har mycket energi iaf. Så är det en tjej som är 5 ½. Hon verkar jättehärlig. De verkar helt okej, eller egentligen mer än okej. Men jag skulle verkligen vilja ha yngre. Och hellre bo i Cali, som jag så många gånger redan har sagt. Men men. Det är fullt möjligt att detta blir min familj. Jag skulle säkert trivas med dom. Men jag känner inget sånthär jippie jippie jaaaaaaaaa!
Men jag tror nog att det kan vara lite olika. Som när man blir kär. Ibland blir man kär vid första ögonkastet, och känner massa pirr och glädje och gullgull. Men ibland kan man ju växa in i kärlek också, bli kär i nån man redan känner eller så. Likadant kan det nog vara med att hitta en värdfamilj. Man kan säkert bli helt fast vid en familj från första ögonblicket och känna JAAAAA hit vill jag! Men jag tror också att man kan hitta en familj där allt verkar bra, det finns inget att klaga på och man passar jättebra tillsammans fast utan det här pirriga. Har jag fel? Borde jag vänta på nått bättre?
Familjen verkar inte ha nån brådska iaf, det gillar jag. De stressar inte med att hitta en au pair och man behöver inte bestämma sig direkt o så. De säger bara, talk to you later, email if you have any questions...
Nej nu måste jag packa, ska iväg lördag och söndag med scoutledarna, vi ska typ paddla kajak o segla o massa sånt. Klockan är alldeles för mycket, och jag har alldeles för mycket skolarbete som jag inte låtsas om. Undrar när jag ska ta tag i det.
Men jag är tillbaka på söndag :)
Update: Måste säga att vi åt på världens bästa restaurang i jönköping, jag tror den va rätt ny. Jag blev iaf helt kär i den, det var jättefint och jättegott! Bistro grand tror jag den heter. Ät där!