Studentbild är ett måste en dag som denna. För vad hände igår? Jag tog studenten! Och vad är jag nu? FRI!

Jag skrev ju härom dan att det hänt en del på au pair fronten, men jag har inte haft tid att skriva om det mitt i all studentuppståndelse. Jag har inte ens haft tid att tänka på det. Men här kommer en uppdatering för alla som är intresserade :)

I fredags nån gång vid 4 ungefär så ringde telefonen, och min bror svarade. Sen ropar han på mej och säger att det är nån som pratar engelska. Då kan man tycka att hjärtat ska börja slå snabba slag och at jag ska bli dödsnervös. I början av matchningsprocessen var jag ju nervös varje gång telefonen ringde! Men nu blev jag mest irriterad att någon ringde utan att vi bestämt det i förväg :P Man är väl mer van nu, och vill ha det på sitt sätt. Dessutom blev jag tvungen att sitta i vardagsrummet och prata, så att vem som helst kunde höra. Jag hatar det! Vill vara ifred när jag pratar i telefon!

Det var iaf match number 19 som ringde, de med barn på 6 och 4 och en ofödd. Hon började med att fråga om jag pratar med andra familjer också, men det kunde jag ju inte riktigt svara på eftersom jag inte hade nån aning om vem detta var! Tog ett tag innan jag förstod vilken familj det var. Eftersom jag inte var förberedd så visse jag inte riktigt vad jag skulle fråga om. Jag borde ha koll på vad man vill veta vid det här laget, och efter en stund kom jag på endel frågor, men det är ändå svårt när man inte har nått att titta på.

Hon frågade endel om mej och om hur jag tyckte om att ta hand om en bebis och så, och självklart svarar jag så positivt (men ändå ärligt) jag kan, eftersom jag inte är helt säker på vad jag vill. Man vill ju inte sumpa nått liksom. Mamman gillar iaf mej väldigt mycket, och pratade redan under första samtalet om att hon ville matcha! :O Hon skulle bara prata med sin man först. Jag sa att jag gärna vill prata med dem igen, på skype. Efter samtalet fick jag ett mail om att hon skaffat skype, och ett om att hon pratat med sin man och att de gärna vill matcha med mej!

Själv tycker jag det är lite sisådär att vilja matcha så fort. Hur mycket vet de om mej egentligen, och hur mycket vet jag om dem? Har de ens hunnit tänka igenom sitt beslut? Vill de bara matcha så fort som möjligt? Förstår såklart att de gillar mej, jag är ju bäst, men ändå. Jag har faktiskt inte svarat på något av mailen ännu. De vet att jag hade min graduation i går så att jag haft fullt upp med det iaf. Så fort man nämt att man tar studenten till någon familj så säger de grattis direkt. Och de menar det. De är supertrevliga på det sättet, amerikanare alltså.

Eftersom jag pratat så lite med denna familjen så har jag ju en väldigt liten uppfattning om dom. Det är svårt att tänka ut vad man vill då. Jag vill inte stressa, men ändå hitta en familj snabbt. Om jag väljer att prata med dom igen så kan jag fråga mer iaf, men frågan är om jag vill prata med dem igen över huvud taget. Jag gillar inte stresset där.

Jag vet inte helt hur jag ska göra med match number 20 heller. Har inte ens svarat på deras mail, borde göras. Grejen är den att det inte fanns nått "klick" till den här familjen. Det kan låta löjligt, och det är säkert inte nödvändigt att det klickar på det sättet heller, men det gör iaf att man inte får lika bråttom att svara. Jag gillar inte deras hundar. Och en grej till! Mamman skrev såhär i sitt mail:

"Please also let me know if you are not interested, so that I can add you back for other potential families to see your au pair application."

Jag stör mej nått så grymt på det där. Kan inte fler familjer kontakta mej eller? Kan familjerna välja om de vill "låsa fast" mej och ha mej för sig själva så att ingen annan ser min ansökan? Eller är det bara som familjerna tror? Jag vet att det är sådär med CC, men SI ska ju inte vara så? Om det skulle vara så vill jag nästan tacka nej direkt, för jag vill gräna ha fler matchningar. Men annars vill jag nog gärna prata med dom ändå.

Angående grekfamiljen, den som allt kändes så underbart bra med från allra första början (trots tjejernas höga ålder) så har de äntligen svarat på mitt mail. De ville gärna prata med mej nu i helgen, men jag svarade nyss och förklarade att det varit mycket runt studenten, men att jag gärna pratar på måndag, tisdag eller onsdag. Det känns fortfarande bra med dem, jag dras liksom till dem och har en bra magkänsla. Om jag skulle matcha med dem tror jag att jag skulle känna jaaaaaaaaaaaaaaaa jag ska till USAAAAAAAAAAA! på ett sånt där underbart vis. Men jag vet egentligen inte varför. De bor inte särskilt exotiskt, strax utanför Washington DC, och de har barn på 6 år. Inga  småbarn alls. Vad är det som lockar? Jag vet inte. Men det lockar.

Jag kom på att jag ska på scoutläger nästa helg i fem dagar. Åker på lördag och kommer hem på
onsdag kväll. Det är ju kul och så, men det suger att inte ha tillgång till dator! Vanligtvis är det inga problem, det kan va rätt skönt att skippa datorn nån vecka nu och då när man är på semester, men nu behöver jag ju kolla mailen. Jag behöver vara tillgänglig. Ska se om jag kan få tillgång till dator på lägret ändå, men det är ett ganska litet läger, så det är kankse inte jättetroligt. Det blir svårt att prata med familjer iaf.

Men JAG HAR TAGIT STUDENTEN och det lever jag på!

Har så många underbara vänner som gratulerat mej, umgåtts med mej och gett mej massa presenter. Det var 50 pers här i går som grattade. Hade en oförglömlig dag, helt underbart. Till er som snart tar studenten: NJUT av dagen, släpp allt jobbigt och bry er inte så mycket om omgivningen (utan att missuppfattas). Skrik så mycket ni vill, skratta så mycket ni vill och gråt så mycket ni vill. Det är ER dag, er BÄSTA dag! Det är ofattbart.

Yeah