Dreaming
Igår natt drömde jag att jag kom till USA, till en familj med barn på kankse 4, 6 och 8 år. Fast fyraåringen var som en bebis, kanske som 1,5 år. Men han va fyra! Haha, jag tror drömmen var för att jag ska tro att fyraåringar är småbarn, eftersom det är det jag vill ha :P Barnen hette lite skumma saker också, kommer inte ihåg exakt allt, men en av pojkarna hette Hero. Det var två pojkar och en flicka. De andra hade några krångliga kinesiska namn, men lite enklare smeknamn.
Jag frågade om mamman visste vad Heroes var för program, eftersom en av huvudpersonerna där heter Hiro (och det är typ samma som Hero då). Hon visste inte, så jag började förklara att dom kunde resa genom tiden, och skära sig själva och sen bli helade. Jag förklarade med väldig inlevelse, och mamman kollade ganska skumt på mej. Hon tyckte jag var knäpp i huvudet. Så det vet jag nu, att jag ska inte förklara nått sånt sen när jag kommer till USA.
Jag pratade svenska lite till och från, glömde lixom bort mej. Men tjejen i familjen förstod mej ibland ändå :P Men borde nog hålla mej till engelskan.
Om jag nu får nån familj. Jag börjar känna en hopplös känsla typ. Alla kompisar frågar hela tiden, vet du vart du ska bo än, varför tackar du nej till massa, bla bla BLA. Det är segt. Tänk om den där jippiekaiijeeeiiii-känslan inte finns, tänk om det bara ska kännas ”bra”, och inget mer. Ska prata med en familj ikväll, den från connecticut, och där känns det just ”bra”.
Trots mina tvivel så tror jag ju fortfarande på jippiekaiijeeeiiii-familjen, innerst inne. Jag vet ju faktiskt lite hur det känns, för det var så det kändes efter första samtalet med Seattle.
Bara jag kommer iväg nu till sommaren!! Augusti senast!
Hoho
haha, kul dröm.
Men Lollo jag ska ju skänka dom mesta av kläderna!! Men "slänga" liksom för jag ska ju inte ha dom mer haha
Okej, jag hade 3350 timmar, men sen har jag jobbat mera som jag inte har fyllt i så kan nog lägga till minst 100 timmar till.
Men du har alltså passat barn under 2 år? Och du kan inte försöka fixa så du får 200 timmar? Eller be den du passade att hon skriver på referensen att det var 200 timma även fast det inte var det om du nu är nära 200 timmar.
Jo det är sant, men med små barn så får du vara beredd att verkligen jobba 45 timmar i veckan med dem.
Jag visste inte heller först vad jag ville ha för barn. Först tyckte jag att jag ville ha någon som är 4-5 år och sen någon äldre. Men nu fick jag ju en kille på 9 år och en tjej på 12 år och det känns jättebra så jag är jättenöjd. :)
Om du går in på min kategori " matchningsprocess & förberedelser inför USA" så kan du läsa om hur det var för mig när jag var nära på att ge upp allt och var hur less på det. Jag visste inte heller någonting kändes som då.
Okej, men ge familjen en chans och prata med dem för det kan ändra väldigt mycket. När jag läste min familjs ansökan så kände jag "Åh de här skulle jag nog kunna tänka mig att åka till". Sen när jag pratade med mamman så byggdes det verkligen på och jag kände att den här familjen vill jag till så hoppas att de vill ha mig.
Kan ju säga att jag vet precis hur du känner dig för jag har gått igenom det här själv. Och sen att jag var med i CC och matchades först gjorde att jag kommer iväg mycket senare än planerat. Hade jag valt SI från början hade jag nog redan varit i USA nu.
Men jag håller tummarna för dig och det vore jättekul om du får en familj så du reste den 16e Augusti som jag. :) hhihi
