Det här var väl inte riktigt vad jag tänkte mig, att få så här många familjer innan jag bestämmer mej. Men nu är det ju som det är, och eftersom jag inte ens kunnat få barn i den åldern jag vill ha, så är det ju inte så konstigt. Om jag inte tackar ja förräns jag får en familj med småbarn så lär jag nog hinna få dubbelt så många matchningar, eftersom den inte kan komma. Inte särskilt smart av mej. Men men, den nya matchningen då:

City, State: COCKEYSVILLE, MARYLAND
Gender and Age of Children: Female-4 ,Male-2
Pets: Dogs

Jag har tagit mej friheten att ändra lite i åldrarna på barnen, egentligen stod det att båda var 3 år. Men i brevet från familjen stod det att tjejen snart fyller fyra och att pojken är två. Jag väljer att lite på familjen. Detta är helt klart de bästa åldrarna som jag fått i en matchning. Yngre kan jag ju (som det sur ut just nu) inte få. Dock är det lite speciellt, eller snarare mycket speciellt. Lillkillen blev precis nyss diagnostiserad med autism, för typ en månad sen. De verkar iaf redan i full gång med massa specialterapi och så med honom, och de vill ha någon med erfarenhet av autistiska barn.

Jag tror inte att de haft någon au pair tidigare. Av vad jag kunde förstå av deras family essay så skulle au pairen funka nästan som en personlig assistent/tränare för killen. Jag skulle följa med till alla hans specialgrupper, lära mej metoder och behandlingar, och sedan utföra dessa hemma. Jag skulle även lära föräldrarna hur man gör. Jag skulle jobba hela dagarna, i typ 11 timmar. Det får man inte ens. Max 10 timmar per dag är det väl? Och 45 timmar i veckan!

Jag skulle även hämta och lämna flickan på pre-school, och passa henne när hon är hemma. Båda föräldrarna jobbar hela dagarna. Mycket jobb för au pairens del tycker jag det verkar som, och det kändes verkligen som om man skulle vara en anställd i stället för en familjemedlem. Man skulle ha skriftliga avtal om bil, om curfew, om barnpassning och sånt. Det verkar väldigt mycket och väldigt komplicerat.

Mamman ville prata med mej på skype. Hon undrade om det passade 9.30 pm, New York time. Klockan är då halv fyra på natten här hemma, och nja, då sover jag hellre! Jag skrev att jag inte tyckte att det passade så bra, och fick till svar att hon menat 6.30. Det var ju lite bättre. Halv ett. Då kan jag nog hålla mej vaken. Är ju ändå ledig imon så. Så som det ser ut nu, kommer jag prata med henne på skype om en timma, fast hon har inte svarat på det senaste mailet.

Känns väl inte jättebra familj direkt, även om det skulle vara välidgt intressant och nog ganska roligt med en så pass liten autistisk kille. Men när jag nu fått en matchning med barn i okej åldrar, så måste jag ju prata med dem. Kanske får en annan uppfattning efter samtalet, vem vet.

Har även skickat mail till match 13 och sagt att jag gärna pratar med dem, trots att åldrarna inte är rätt. Det fanns ingen info om den familjen, inget brev och inga bilder, och jag har inget bättre för mej så varför inte prata lite engleska? Det är ju alltid bra träning om inte annat :)

Skandinaviska Institutet rinde mej innan idag, en kille som jag inte pratat med innan. Vi pratade om möjligheterna till att fixa timmar för att få ta hand om barn under 2 år, och just nu ser det ganska ljust ut! Jag kanske inte ens behöver fixa fler timmar, jag kanske redan har dem! Ska bara prata med lite personer först, och fixa ihop en referens, så kommer jag förhoppningsvis med goda nyheter om några dagar. Håll tummarna för mej nu! På han jag pratade med verkade det som om jag var väldigt ovanlig, lite udda och knasig typ. Haha, nej men han hade aldrig varit med om att någon verkligen velat ta hand om så små barn. Men jag är väl lite skum. Jag hoppas att detta fixar sig nu iaf, och så länge har jag ju iaf lite familjer att snacka med!

CT har för övrigt inte hört av sig, vilket jag tycker är lite konstigt. Men det är okej!

adjö