Connecticut.
Idag pratade jag med familjen från Oxford, Connecticut. Match number nine. Eftersom jag varit sjuk ett tag och knappt haft nån röst så har vi mailat massa innan i stället för att prata. Så det kändes redan som jag visste allt om familjen, hade knappt några frågor. Men sen hade jag ju glömt bort allt också, man blandar ju ihop familjerna lite.
Hon var väldigt väldigt pratglad, pratade och skrattade jättemycket. Som en liten häxa skrattade hon ;) Men hon var jättetrevlig och verkligen glad. Hon hade typ inga frågor till mej, utan berättade om familjen och om deras nuvarande au pair och massa. Detta är en supersocial familj, åtminstone mamman. Hon pratade som om vi hade kännt varanda jättelänge, det var verkligen avslappnat. Jag satt o kladdade små figurer under tiden, jag måste alltid kladda på nått. Paint är typ alltid på på min dator.
De har bara haft en au pair innan, den nuvarande, och de kommer jättebra överens med henne, hon har skött sig och så, vilket gör att de kommer ha samma relger för mej som för henne. Eller rättare sagt brist på regler. Dom har inget curfew (senast tid man måste va hemma) och inga andra regler för au pairen. Eller man får inte röka i huset. Men det gör jag ju ändå inte. Dessutom får mina vänner och min familj jättegärna komma och hälsa på så mycket de vill verkar det som. Alla au pairer i området brukade visst samlas hos denna familjen, för dom fick det. Härom veckan hade de haft 7 aupairer som sov över. Det är positivt!
Mamman sa att det alltid är fullt hus hos dem, alltid någon på besök. Både positivt och negativt kankse, men det är väligt öppna och härliga och lättsamma. Jag behöver inte tvätta eller städa någonting, för mamman gillar att tvätta, och städningen sköts av städerskor. Ofta man gillar att tvätta? :P Huset är tydligen jättestort också, jag har sett bild på det med och det var superfint. Au pairens rum är stort också, men man delar badrum med barnen.
Så har dom ju en hund också, men den är tydligen jättesnäll och varken biter eller skäller.
Det största minuset är var de bor. Connecticut. Hur kul är det? Typ som Sverige i väder och så ju, och det är jättelångt till solsemester. Jag vill ha det lite exotiskt juuu..
De ser iaf au pairen som en familjemedlem, man får fira alla högtider med dem. De firar vanlig jul och har inga speciella matvanor, jippie :)
Jag kan nog tänka mej denna familjen. Men det är ingen jublande glad känsla, inget jippiekajeii. Nog mest för att de bor där de bor. Och jag hade gärna haft nån småtting, barnen är ju 4 och 5, det är gammalt :P
Men det kan hända att detta blir min familj. Men utan såndär jublande känsla då. Måste man ha sån? Är det fel annars?
4 och 5 år är inte så gammalt. De barnen jag passade när jag var i USA i en månad var 4 och 5 år. De ville bli bärda nästan hela tiden och de vill verkligen leka med dig och de är så himla goooa. De säger alltid roliga saker och de uppskattar en. Av en 4 eller 5 åring lär man sig språket väldigt bra tillskillnad mot vad man gör om du har en bebis, den kan ju inte prata och det är kanske du som ska lära den att prata.
Jag tycker den här familjen låter jättebra, men sen är det ju viktigt att du tycker så!!!
Tror du känner lite som jag kände Lollo. Jag visste ingenting om connecticut när jag fick matchen. Eftersom de inte var något stölle som jag hade tänkt mig från början gjorde det att jag tvekade lite till en början. Men kände att det var en så otroligt bra familj och deras nuvarandra au pair hade bara bra saker att säga om familjen. Jag tänkte som du: "Om de hade bott i Cali hade det varit ett självklart jaa!". Men jag försökte bortse från det, det viktigaste är att man trivs och kommer bra överens med familjen. Och såg man bara till familjen kunde jag inte hitta någon anledning till att säga nej. Och ja, 4 och 5 år är jättebra åldrar. Barnen på dagis som är i den åldern är superhärliga! Tycker att den här familjen verkar supermysig ju! Fråga om du kan få snacka/mejla deras au pair. Där har du ju en jättebra källa! Lycka till nu!
sista frågan kan ju du bara svara på, hur du känner!
däremot ska du inte haka upp dig på stället, tänk vilket toppen år du kan få med familjen, för den verka ju super bra.
du kan alltid resa och du har nära till NYC för den delen också (y)
men familjen låter verkligen super, inte många familjer som tillåter att ha mycket folk över osv, och att alla få hälsa på och sådär (:
