Okej, så nu har jag pratat med mamman i Californien familjen, eller New York kanske jag ska säga, hon var i New York när vi pratade. Detta är alltså familjen med bara en pojk på 7 år, som har lite autism eller asbergergs. Dom verkar själva inte ha jättebra koll på vad han egentligen har.

Samtalet var rätt så annorlunda mot alla andra familjer jag har pratat med. Mamman verkade nervös, eller okoncentrerad, eller bara jättetrött. Hon sa eeeh, eeh, ööö, EHM, ehh precis hela tiden, hon visste typ inte vad hon skulle säga. Hon pratade jättesakta också, vi pratade i 40 minuter, men fick ingenting sagt :P

Dessutom var det nått problem med telefonen också, första gången hon ringde så var det ingen i luren, jag hörde ingen, så ja sa typ hallå? Hallåååå? sen efter en stund la jag på. Sen ringde det igen, men inget svar och då sa jag på engelska att jag inte hör henne. Tredje gången det ringde så funkade allt, hon hade nån felaktig inställning på sin telefon. Men hon hade inte fattat först attt jag inte hörde henne så hon tyckte nog jag var skum som babblade på och la på luren i örat på henne två gånger ;)

Men seriöst, jag fick inte reda på någonting. Eller lite, mycket lite. Familjen har bara haft en au pair innan så dom har väl ingen rutin i det här. Jag skulle iaf jobba lite på morgonen och skjutsa killen till skolan och hämta honom på eftermiddagen. Sen skulle jag skjutsa honom till olika aktiviteter och så. Jag tror jag skulle laga all mat till honom också. Och dom är inte religiösa, men de firar jul och påsk. Det är allt jag vet.

Jag ska skicka ett mail med alla frågor jag inte hann ställa. Mamman ska prata med pappan i helgen, så ska hon återkomma om ett samtal i början av nästa vecka. Dom hade ingen brådska sa dom, det tycker jag är skönt. Vill inte bestämma mej på två sekunder. Dom vill ha sin au pair i slutet av Augusti. Jag hade gärna kommit tidigare, men det kan man ju inte påverka så mycket.

Hoppas ni inte har fått en för negativ bild av familjen nu bara, för det har inte jag. Jag gillar dom! Det är bara inte så lätt att skriva alla positiva saker, för det är mest bara min känsla som är positiv, lite svårt att skriva ned den.  Jag vet som sagt inte så mycket om dom, men ska definitivt fortsätta ha kontakt med dom. Jag glömde säga till henne att jag inte är hemma på hela helgen nu, eller jag glömde nog bort det själv. Så jag kan inte skicka nått frågemail, och inte svara om hon skulle skicka heller. Men jag hoppas att min systers internet fungerar, så kan jag ju fixa det där.

Ska nämligen till min syster i Värmland imon, direkt efter det nationella provet i engelska B. Nu måste jag packa, sen sova.